kapitel 5. lagprövning i kris och som rättsstatssymbol 423 Redan innan ockupationen avslutades inledde olika grupper förberedelser för en rättslig uppgörelse med dem som samarbetat med tyskarna. Lagstiftningen, som föreskrev straff bland annat för deltagande i tysk krigstjänst, angiveri, bistånd till eller ekonomiskt utbyte av samverkan med ockupationsmakten, och konfiskation av de pengar som tjänats på otillbörligt sätt genom samarbete med ockupationsmakten, gällde med tillbakaverkande kraft tillbaka till dagen för ockupationen, den 9 april 1940. Den som före den 29 augusti 1943 hade handlat enligt lag, order eller anvisning från laglig dansk myndighet inom dess myndighetsområde skulle vara fri från straff. Ditlev Tamm har hänfört sig till vad f.d. justitieministern Busch-Jensen uttalade i februari 1946, nämligen att strafflagstillägget inte hade retroaktiv verkan av den anledningen att retroaktiv strafflagstiftning principiellt juridiskt var acceptabel utan för att det politiskt skulle vara oacceptabelt att inte straffa förrädare och mördare som agerat när lagstiftningsmakten var förlamad. Han uttryckte det också med en metafor; ”retten bryder heldigvis en gang imellem frem somet nyt kildespring, der skyller gammelt papirjuristeri bort.”116 Önskan om att lugna stämningarna bland folket talade för att myndigheterna framhävde att den tillbakaverkande lagstiftningen redan hade förberetts under kriget. Men samtidigt innebar detta att principen av politiska skäl fick vika just när den skulle visa sin styrka.117 Retroaktiviteten berördes inte närmare i de domar sommeddelades. UfR 1946 s. 31 handlade om en man, Erik Kam, som i april 1942 i Köpenhamn hade låtit sig värva till tysk krigstjänst i Waffen S.S., Frikorps Danmark, där han tjänstgjorde till maj 1944. Kam förklarade att han anmälde sig till krigstjänst av idealistiska grunder för att kämpa mot Ryssland för Finlands sak och att detta skedde efter ”anvisning” av den danska regeringen. Köpenhamns byrätt fann att Kam kunde ha uppfattat förhållandena så att regeringen hade anvisat medborgare att anmäla sig till Frikorps Danmark. Av den anledningen, och då han hade blivit sårad och hemsänd snart efter det att han hade fått veta om händelserna den 29 augusti 1943, frikände byrätten honom. Landsrätten fann inte att Kam hade uppfattat det så att regeringen hade anvisat medborgare att anmäla sig till Frikorps Danmark och dömde honom till fyra års fängelse. Tolv av højesterets domare fann att danska myndigheter inte kunde anses ha givit en anvisning om att ta värv116 Tamm 1985 s. 738-739, citatet från s. 739. 117 Tamm 1985 s. 743. Se också Björne 2007 s. 515-528. Andra världskrigets efterdyningar: Retsopgøret
RkJQdWJsaXNoZXIy MjYyNDk=