kapitel 5. lagprövning i kris och som rättsstatssymbol 417 skillnad från bland andra Stephan Hurwitz81 menade Jørgensen att 78 § grundlagen bara handlade om frihetsberövande som ett led i brottmålsprocessen. Frihetsberövande i preventivt syfte var en annan sak; det var här ”lovgivet helt uafhængig af Grundloven”.82 Ett problemmed resonemanget var att det stämmer dåligt med den inställning som Højesteret hade i UfR 1925 s. 277 (hjemmel i Danske lov?), ett annat att det knappast kan lagstiftas vid sidan omgrundlagen – utan ”enten med den eller mod den, i sidstnævnte tilfælde kun med hjemmel i en højere retskilde d.v.s. nødretten”.83 Icke desto mindre infördes som nämnts en viss rätt till domstolsprövning, tydligen för att lagstiftaren ville hålla sig så nära grundlagen sommöjligt. Så torde man få uppfatta Jørgensens uttalande om att konstitutionell nöd bara kunde omfatta kortsiktiga åtgärder och att lagstiftaren så snart som möjligt skulle träda in i sin normala funktion. Jørgensen hävdade nämligen att om interneringarna inte hade lagfästs skulle en talan om frisläppande från interneringen ha måst bifallas. Huruvida en sådan talan skulle ha grundats på 78 § grundlagen eller på någon mera allmänhabeas corpus-princip angav inte Jørgensen,84 men sannolikt var det 78 § som var relevant.85 Jørgensens argumentation blev kritiserad redan i samtiden och har också kritiserats efteråt. Särskilt stark har kritiken, med rätta, varit sedan det klarlagts att Jørgensen inte bara stod bakom lagens utformning och försvarade densamma utan också var medförfattare till själva lagtexten.86 Detta satte balansen mellan statsmakterna ur spel. En del av den samtida kritiken var att højesteretspresidenten hade tagit ställning i grundlagsfrågorna innan Højesteret hade fått tillfälle att pröva dessa. Bland annat detta gjorde att Jørgensen senare blev isolerad bland de övriga domarna i Højesteret.87 En annan del av kritiken riktade in sig på Jørgensens sätt att argumentera om grundlagen och dess fri- och rättighetsskydd. Han skrev något senare, år 1942, om Anders Sandøe Ørsteds medverkan i den grundlagsstiftande riksförsamlingen och framhöll bland annat Ørsteds skepsis mot att ge grundläggande 81 Se Koch 1994 s. 307-308 och Tamm 1985 s. 56. 82 Jørgensen 1941 s. 502. 83 Koch 1994 s. 311. 84 Jørgensen 1941 s. 503-504. 85 Jfr Koch 1994 s. 284. 86 Koch 1994 s. 274-279. 87 Tamm 1985 s. 59. Se till Jørgensens förklaring av sitt handlingssätt 18 Aar af Højesterets Historie, København 1947, s. 176-192 samt anmälan, synnerligen kritisk i denna del, av O. A. Borum, ”Troels G. Jørgensen og Besættelsetiden” i Juristen 1948 s. 93-110, ssk. 99-103, Jørgensens ”Svar paa et Angreb” i Juristen 1948 s. 137-139 samt Borums ”Og Bemeærkninger hertil” i Juristen1948 s. 139-140, jfr s. 284. Se vidare Koch 1994 s. 310-323.
RkJQdWJsaXNoZXIy MjYyNDk=