konstitutionellt kritiskt dömande, volym i 416 I samband med den tyska inmarschen i Ryssland den 22 juni 1941 krävde tyskarna att ledande danska kommunister skulle anhållas. Så skedde också av danska myndigheter. Därefter uppkom frågan om att förbjuda kommunistpartiet, och i samband med det lanserade højesteretspresidenten Troels G. Jørgensen idén att interneringen av kommunister kunde lagliggöras genom att tas in i lagen om förbud mot kommunistpartiet. Internering grundad på konstitutionell nöd kunde enligt honom bara bestå en kortare tid. I lagen infördes också rätt till domstolsprövning av interneringen, men domstolarna kunde bara pröva bevisfrågor om den anhållnes identitet och kommunistiska verksamhet.77 Jørgensen, som år 1905 hade tagit ställning mot materiell lagprövning men år 1933 hade konstaterat att domstolarnas prövning av lagars grundlagsenlighet var fast etablerad i praxis, argumenterade nu för att kommunistlagen var stiftad helt oberoende av grundlagen:78 Jørgensens uttalande om föreningsfriheten stämmer ganska väl med dåvarande 85 § grundlagen, enligt vilken bestämmelse medborgarna hade rätt att bilda föreningar för varje lagligt syfte. Enligt bestämmelsen kunde ingen förening upphävas genom ett regeringsbeslut men den kunde tillfälligt förbjudas och domstol kunde besluta om dess upphörande. Här var det ju fråga om att syftet blev olagligt, men upphörandet ordnades genom polisen och inte genom stämning vid domstol.80 När det gäller frihetsberövande är saken mer komplicerad. Enligt dåvarande 78 § grundlagen skulle envar, som anhölls, inom 24 timmar ställas inför en domare som skulle pröva om vederbörande skulle kvarstanna i häkte. Till 77 Tamm 1985 s. 51-59, Koch 1994 s. 240-350, ssk. s. 273-276 och 306-323. 78 Troels G. Jørgensen, ”Dansk Lov mod Kommunismen” i Juristen, 1941, s. 497-504. Se härtill Tamm 1985 s. 57-59. 79 Jørgensen 1941 s. 501. 80 Jfr Jørgensen 1941 s. 499. Kommunistlagen och Troels G. Jørgensens försvar ”Medens Lovens to Forbudsregler ikke giver Anledning til at prøve dens Forhold til Grundloven, idet der ikke er Tvivl om, at den almindelige Lovgivningsmagt og ikke Grundloven trækker Grænserne for Foreningsfriheden, ligger det anderledes med dens Tilladelse til Frihetsberøvelse. Grundlovens § 78 rejser her det Spørgsmaal, om Lovgivningsmagten overhovedet har Handlefrihed til at hjemle Frihedsberøvelse paa et Grundlag som her bestemt, og om dette dog i hvert Fald ikke kræver Retternes Medvirken, medens Loven helt og holdent lader den ske administativt.”79
RkJQdWJsaXNoZXIy MjYyNDk=