kapitel 5. lagprövning i kris och som rättsstatssymbol 415 danska myndigheter behöll jurisdiktionen över danska medborgare. Man ville inte att tyskarna skulle ta rättsväsendet i egna händer.72 Reglerna hade på olika sätt kopplingar till grundlagen. Förbudet mot att genom tryckt skrift eller på annat sätt offentligt lämna meddelanden som var ägnade att skada landets intressen i förhållande till utlandet kunde anses vara i konflikt med 84 § grundlagen, som skyddade tryckfriheten. Inskränkningar i församlingsfriheten kunde komma i konflikt med 86 § grundlagen, enligt vilkenmedborgarna hade rätt att samla sig obeväpnade, dock med den inskränkningen att polisen hade rätt att närvara vid offentliga församlingar och att församlingar under öppen himmel kunde förbjudas, om de kunde befaras äventyra den allmänna ordningen. Den retroaktiva strafflagstiftningen stred visserligen inte mot något grundlagsbud men kunde misstänkas strida mot grundläggande rättsprinciper. Rättsfallen UfR1942 s. 772 och 1943 s. 56 visar att yttrandefriheten kunde inskränkas utan att detta ledde till att domarna i refererad praxis diskuterade dessa lagars grundlagsenlighet. I UfR 1940 s. 1095 åberopades emellertid konstitutionell nödrätt; den inskränkta församlingsfriheten stred inte mot 86 § grundlagen ”under de herskende ekstraordinære Forhold”.73 Efter den 29 augusti 1943, då den tyska ockupationsmakten förklarade undantagstillstånd råda, övertogs regeringens och riksdagens arbete av chefer inom administrationen. I stället för lagar och anordningar utfärdades ”Lovanordninger”, även när det gällde skatter. En skattebetalare hävdade att detta stred mot bestämmelsen i 48 § grundlagen om att skatt inte får krävas in förrän finanslagen antagits. Østre Landsret menade i UfR1945 s. 570 att det – trots denna enligt Zahle ”i og for sig grundlovsmæssigt velbegrundede indvending”74 – fick anses acceptabelt att de statsmyndigheter som var i funktion fick besluta om för statshushållningen oundgängligt nödvändiga bestämmelser. Detta är, vid sidan av UfR1941 s. 1070 som behandlas i det följande, ett exempel på utnyttjande av statsrättslig nödrätt.75 Frede Castberg hänförde fallet till den statsrättsliga nödens område.76 72 Tamm 1985 s. 34-36, 42-46. Se till den samtida kritiken mot bl.a. de brett formulerade förbuden och de skärpta straffen Stephan Hurwitz, ”Den midlertidige straffe- og proceslovgivning” i Juristen1943 s. 301-318, som dock inte sätter föreskrifterna i relation till grundlagen. Se betr. mötes- och demonstrationsfriheten Henning Koch, Demokrati – slå til!, København 1994, ssk. s. 163-180. 73 UfR1940 s. 1095. Se härtill Tamm 1985 s. 52 och Koch 1994 s. 181-182, 204-208. 74 Zahle 1986 bd 4 s. 104. Se också Andersen 1954 s. 452. 75 Andersen 1954 s. 452 och 472, Zahle 1989 bd 3 s. 248. 76 Castberg 1962:3 s. 433-434.
RkJQdWJsaXNoZXIy MjYyNDk=