konstitutionellt kritiskt dömande, volym i 412 krigstid. Haagkonventionen hade infört regler för lagliga krigförande, och motsatsvis fanns också, enligt staten, en grupp olagliga krigförande som fortfarande reglerades av krigets lagars common law. Supreme Court konstaterade – i linje med fast praxis – att kongressen och presidenten, i likhet med domstolarna, inte hade någon makt utan stöd i konstitutionen. Domstolen slog vidare fast, med uttrycklig hänvisning till en lång rad rättsfall, att den tillämpade krigets lagar inklusive den del av internationell rätt som reglerade såväl staters som enskildas rättigheter och skyldigheter. När det gällde de enskilda krigsbrotten fann domstolen att kongressen hade valt mellan att göra egna definitioner av olika krigsbrott och att hänvisa till definitionerna i krigets lagar, och att kongressen hade valt den senare vägen. Och vidare: Att det fanns ’unlawful combatants’, det vill säga krigförande personer utan uniform, vilka kunde straffas av militär domstol och inte behandlas som krigsfångar, hade enligt Supreme Court i så hög grad accepterats i såväl teori som praktik ”that we think it must be regarded as a rule or principle of the law of war recognized by this government”60 genom att en av krigsartiklarna föreskrev att brott mot krigets lagar skulle prövas av militär domstol. En sådan i nationell rätt tillämplig internationellrättslig regel var givetvis intressant. Lord Wright, som efter andra världskriget var ordförande i den kommission som samlade in de bevis som skulle användas i Nürnbergrättegången, analyserade i sin artikel år 1946 hur brott mot internationell rätt kunde bestraffas, även i avsaknad av skrivna lagar eller i förväg inrättade domstolar.61 Enligt Lord Wrights uppfattning var den internationella rätten 59 Ex parte Quirins. 30-31. 60 Ex parte Quirins. 35-36. 61 Wright 1946 s. 40-52. ”By universal agreement and practice, the law of war draws a distinction between the armed forces and the peaceful populations of belligerent nations and also between those who are lawful and unlawful combatants. Lawful combatants are subject to capture and detention as prisoners of war by opposing military forces. Unlawful combatants are likewise subject to capture and detention, but in addition they are subject to trial and punishment by military tribunals for acts which render their belligerency unlawful.”59 ”the product, however imperfect, of that sense of right and wrong, of the instincts of justice and humanity which are the common heritage of all civilized nations. This has been called for many ages ‘Natural Law’; perhaps in modern days it is simpler and truer merely to refer to it as flowing from the instinctive sense of
RkJQdWJsaXNoZXIy MjYyNDk=