konstitutionellt kritiskt dömande, volym i 410 I demål som nu har tagits upp hade Høyesterett den grannlaga uppgiften att, på begäran av dem som hjälpt ockupationsmakten att omstörta grundlagen, pröva grundlagsenligheten hos föreskrifter som beslutats av den lagliga makten under det att landet var ockuperat. Høyesterett tillämpade därvid en konstitutionell nödrätt innebärande att de kvarvarande legala statsmakterna hade befogenheter att meddela föreskrifter som normalt hade krävt ett annat förfarande. Detta är mot bakgrund av situationen rimligt. När det gäller frågan om retroaktiv lagstiftning var grundprincipen att sådan inte accepterades ens med hänsyn till nödläget, men retroaktiviteten bedömdes i förhållande till föreskrifternas utfärdande och inte deras kungörande.51 Kanskemåste man säga att majoriteten gick för långt i Rt. 1945 s. 26. Enligt min uppfattning hade nämligen minoriteten en poäng i att lagstiftning som medvetet hållits hemlig knappast kan anses som annat än retroaktiv lag, som därmed inte kunde tillämpas,52 till skillnad från sådana föreskrifter somde legitima statsmakterna gjort vad de kunnat för att sprida. Det förhållandet att de berörda måste ha insett att den legitima makten skulle reagera mot förrädarna efter kriget53 väger nog ändå inte över det rättsstatliga intresset av att de straff som gärningsmannen riskerar i möjligaste utsträckning bör göras känt i förväg; detta i synnerhet som andra provisoriska regler hade kunnat göras kända.54 I fråga om ansvar för tortyr kan man med majoriteten i Rt. 1946 s. 196 säga att tortyr var förbjuden redan i folkrätten, men enligt min mening väger Holmboes rättsstatliga argumentation tungt. Samtidigt väcks intressanta frågor om förhållandet mellan folkrätt och nationell rätt, och om hur förbudet mot retroaktiv lagstiftning skulle tolkas. I målet spekulerades om vad grundlagsstiftarna kunde tänkas ha avsett. Skau menade att grundlagsstiftarna inte hade avsett att skydda främmande angripare, medan Holmboe menade att det var fråga om ett principiellt ställningstagande av grundlagsstiftarna i en tid då krig, revolution och tortyr var kända fenomen.55 Om 51 Jfr majoritetens åberopande avRt. 1918 II s. 287, 1919 s. 307 och 1937 s. 42 (Rt. 1945 s. 26 på s. 27-28) och minoritetens (enligt høyesterettsdommer Hanssens votum) uppfattning att de fallen avsåg ”særegne tilfeller” (Rt. 1945 s. 26 på s. 32). 52 Rt. 1945 s. 26 på s. 31. 53 Rt. 1945 s. 26 på s. 28. 54 Jfr Rt. 1945 s. 13. 55 Rt. 1946 s. 196 på s. 202 resp. 208. Sammanfattande slutsatser: Skyddar grundlagen dem som försökt omstörta den?
RkJQdWJsaXNoZXIy MjYyNDk=