kapitel 5. lagprövning i kris och som rättsstatssymbol 409 denæs ansåg efteråt att minoritetens ställningstagande var det rätta,43 och enligt Sandmo har han i det väsentliga av historien fått rätt i det.44 Vilken betydelse hade ett konstitutionellt kritiskt dömande här? Det var en mycket speciell situation, med svåra avvägningar. En typ av konstitutionell kritik skulle kunna ligga i att frikänna hellre än fälla när det rättsliga grundlaget är osäkert; något som måste vara utgångspunkten. Att internationell rätt tillämpades i brottmål till nackdel för en enskild45 väcker frågan huruvida något intresse som står emot den nämnda utgångspunkten kan vara så starkt att det väger över. I de fall en avvägning har gjorts har det – som i Nürnberg-rättegången – varit fråga om tillämpning av en klar internationell rättslig regel som ingen kunde vara särskilt förvånad över fanns, såsom förbud mot tortyr och folkmord. Även med utgångspunkten att de mänskliga rättigheterna skall ges företräde uppkommer frågan omdet är den tilltalades rättsskydd som skall tillgodoses eller skyddet för civilbefolkningen enligt krigets lagar.46 Konstruerat på det sättet handlade Schjelderups ställningstagande om att olika mänskliga rättigheter stod mot varandra. Enligt 105 § grundlagen hade den som fått avstå egendom till offentligt bruk rätt till ersättning av statskassan. Principen hade tillämpats bland annat i fall då lagstiftaren hade förväntat sig att avstående av mark skulle ersättas redan genom att fastighetsägaren fick tillgång till en bättre väg men där denna förväntan inte infriats.47 I ett fall klargjorde emellertid Høyesterett att kostnaden för reparation av en bro som kapats för att stoppa tyskarnas framfart inte var ersättningsgill enligt 105 §. Det var inte fråga om avstående av egendom till offentligt bruk.48 Yttrandefriheten enligt 100 § grundlagen omfattade inte uppmaningar till olydnad mot lagarna eller de konstituionella makterna, varför de som hade deltagit i den tyska propagandan inte kunde åberopa den.49 Slutligen fann Høyesterett att det kunde ställas vissa processuella minimikrav på ockupationsmaktens militära rättegångsförfarande.50 43 Johs. Andenæs, Det vansklige oppgjøret. Rettsoppgjøret etter okkupasjonen, 3 uppl., Oslo 1998 s. 231-241, ssk. s. 241. 44 Sandmo 2005 s. 332. 45 C. Smith 1978 s. 47. 46 C. Smith 1978 s. 47. 47 Rt. 1880 s. 278 (avstående av mark till väg). 48 Rt. 1946 s. 880. 49 Rt. 1946 s. 1139 på s. 1142. 50 Rt. 1947 s. 468 och 1088. Övriga grundlagsfrågor i anslutning till rättsuppgörelsen
RkJQdWJsaXNoZXIy MjYyNDk=