kapitel 5. lagprövning i kris och som rättsstatssymbol 407 umiddelbart bindende for tiltalte”32 och som innebar att dödsstraff kunde komma i fråga. I det senare fallet Rt. 1947 s. 434 behandlade Schjelderup mer ingående frågan om folkrättens regler var direkt tillämpliga. Schjelderup klargjorde där att det folkrättsliga tortyrförbudet var direkt tillämpligt oavsett om det inkorporerats i norsk rätt. Även om folkrätten i första hand gällde stater emellan, stödde sig Schjelderup nu på en dom från U.S. Supreme Court av år 194233 enligt vilken krigets lagar generellt kunde tillämpas av de amerikanska domstolarna utan att kongressen hade inkorporerat bestämmelserna i lag. Denna dom hade i sin tur Lord Wright, ordförande i den internationella krigsförbrytarkommissionen, i en artikel åberopat som stöd för ett individuellt ansvar för krigsförbrytelser.34 Schjelderup åberopade slutligen bedömningen av denna fråga i domen från Nürnbergrättegången, som – efter Rt. 1946 s. 196 – också hade tillämpat det nu angivna synsättet.35 Sammanfattningsvis ansåg Schjelderup att det förhållandet att de aktuella gärningarna inte var uttryckligen förbjudna i norsk strafflag inte hade någon betydelse eftersom de otvivelaktigt var förbjudna enligt internationell sedvanerätt, som var direkt tillämplig i Norge.36 Enligt Carsten Smith kunde det med viss rätt sägas att Norge genom den domen fick sin egen Nürnbergdom, men samtidigt var Schjelderup ensam bland domarna om att så tydligt ange den internationellrättsliga grunden för domen.37 För att nu återvända till Rt. 1946 s. 196 var andrevoterande, høyesterettsdommerHolmboe, avannanuppfattning.Enligthonomhindrade96§ grundlagen att domstolarna dömde för brott som inte var straffbelagda i norsk lag, vilket innebar att de folkrättsliga reglerna inte kunde beaktas. Tillämpning av 1945 års förordning skulle då innebära att den gavs retroaktiv verkan, något som normalt skulle vara förbjudet. Att det var fråga om främmande angripare kunde inte innebära någon inskränkning av bestämmelsens till32 Båda citaten frånRt. 1946 s. 196 på s. 211. 33 Ex parte Quirin et al., U.S. Supreme Court, 31 juli 1942, 317 U.S. 1 1942. 34 Wright 1946 s. 40-52. 35 Se härtill t.ex. Telford Taylor, Die Nürnberger Prozesse. Kriegsverbrechen und Völkerrecht, Zürich 1951, s. 33-36. 36 Rt. 1947 s. 434 på s. 437-442. Jfr också Wright 1947 s. 806, som menar att det väsentliga är att gärningen är ansedd somolaglig, antingen det är under nationell eller internationell rätt, och därmed kan bestraffas med ett straff som inte behöver vara definierat i förväg men som i jämförelse med straff för andra brott anses av en rättrådig domare som rättvist. 37 Carsten Smith, ”Grunnloven og folkeretten ved krigsforbrytelser” i dens., Statsliv og rettsteori, Oslo 1978, s. 22-47 på s. 39. Se till en utförlig analys av Schjelderups argumentation s. 40-42.
RkJQdWJsaXNoZXIy MjYyNDk=