kapitel 5. lagprövning i kris och som rättsstatssymbol 405 preskription inträtt. I fallet hade preskriptionsfristen för dödsstraffet ändrats innan detta straff preskriberats genom krigets upphörande. Tillämpning av den provisoriska förordningen stred alltså inte mot 97 § grundlagen. I Rt. 1945 s. 263, 264 och 285 undanröjde Høyesterett underinstansernas domar, eftersom dessa hade tillämpat landssveksförordningen på gärningar som hade begåtts innan den utfärdats utan att undersöka om gärningarna var straffbara när de begicks och om då gällande rätt var lindrigare eller strängare än landssveksförordningen. Detta innebar, enligt Høyesterett, att underinstanserna hade tillämpat lagstiftning retroaktivt i strid med 97 § grundlagen.27 Ett liknande fall finns från något senare tid, nämligenRt. 1952 s. 932. I det fallet ansåg en majoritet i Høyesterett efter en rättshistorisk utredning ämbetsmän ha grundlagsskyddat krav på lön under suspension, något som inte berördes av konstitutionell nödrätt och som inte kunde ändras med retroaktiv verkan. Det retroaktiva inslaget var att ämbetsmännen redan hade upphört vara medlemmar i Nasjonal Samling innan sådant medlemskap diskvalificerade från fortsatt tjänstgöring. Detta är det enda åsidosättandet av en lag i perioden 1945-54.28 I Rt. 1946 s. 196 (den s.k. Klinge-saken) blev synsättet delvis ett annat.29 Där aktualiserades en provisorisk förordning av den 4 maj 1945, lagfäst av Stortinget, varigenom dödsstraff retroaktivt införts för ett antal gärningar begångna av utlänningar i fiendens tjänst. Frede Castberg och Johs. Andenæs hade som professorer i statsförfattningsrätt respektive straffrätt på eget initiativ uppmanat Stortinget att inte lagfästa förordningen, eftersom den stred mot förbudet mot retroaktiv lagstiftning i 97 §30 grundlagen: 27 I Rt. 1946 s. 500 hade landssveksförordningen tillämpats på gärningar som redan innan dess utfärdande varit straffbara, vilket inte innebär att rättstillämpningen stred mot 97 § grundlagen. – Se ävenRt. 1947 s. 25, 86, 409; Rt. 1947 s. 289 beträffande att det inte stred mot 97 § grundlagen att med stöd av ny lag avskeda tjänsteman eftersom han på grund av sitt handlande under kriget inte länge var värdig sin tjänst, Rt. 1948 s. 130 beträffande att det inte stred mot 97 § grundlagen att ändra bestämmelser om verkställighet av straff för redan begångna men inte avdömda brott, Rt. 1948 s. 928 beträffande att indragning av medel från den berördes dödsbo inte stred mot 97 § grundlagen trots att dödsfallet skedde innan möjligheten indragning från dödsbo föreskrevs, Rt. 1949 s. 224 ochRt. 1949 s. 715 beträffande bl.a. att indragning av en gåva som givaren hade gett några av sina närmaste före utfärdandet av landssveksförordningen inte stred mot 97 § grundlagen. 28 E. Smith 1993 s. 224 och Castberg II 1964 s. 169 samt vidare Andenæs 1990 s. 492-493 betr. den politiska reaktionen på avgörandet. Se kap. 6 avsnitt 2. 29 Se Sandmo 2005 s. 329-339, 355. 30 I Rt. 1946 s. 196 på s. 196 står ”§ 91” men det måste vara 97 § som avses. ”Når vi har følt det som vår plikt å si fra, skyldes det først og fremst hensynet til
RkJQdWJsaXNoZXIy MjYyNDk=