kapitel 4. demokratiseringen och statsmakternas ombalansering 396 teraturen. Man kan kanske inte ens kalla den differentierad, eftersom återhållsamheten ännu var enhetlig och så stor att någon tillämpning av grundlag före lag knappast blev aktuell i realiteten. Oavsett omman talade om ’klar og utvilsom’ eller ’med den Sikkerhed sommaatte kræves’ eller om ’uppenbarhet’ var lagstiftarens frihet stor. Icke desto mindre kan en lagprövning av denna karaktär ha betydelse, eftersom lagstiftaren kan bli försiktig med alltför stora excesser, något som Zahles argument i länsavlösningsdebatten är ett exempel på. Normprövningsmarginalen blir här en domarkulturell kompromiss mellan grundlagens mera framträdande överordning och domstolarnas ännu ej fullbordade likställdhet med de andra båda statsmakterna. Viktigt att notera är den begynnande materiella differentieringen av olika normprövningsmarginaler, att vissa fri- och rättigheter var viktigare eller bättre ägnade för domstolsbevakning än andra. Här är Eyvind Olriks artikel viktig: Han lyfte fram att de danska domstolarnas återhållsamhet kunde tänkas hänga samman med att de mål som hade prövats rörde ekonomiska rättigheter. När det gällde inskränkningar i de politiska fri- och rättigheterna kunde reaktionen tänkas bli skarpare. Under föregående perioder var det från tysk rättsvetenskap inspirerade systembyggandet dominerande. Enskildas rättigheter och skyldigheter var förankrade i ett system med grundläggande rättsprinciper, som kunde byggas vidare för att ge svar på alla förekommande rättsliga frågor. Redan Puchta hade krävt av domaren att han agerade på ett rättsvetenskapligt sätt, och detta gjorde domaren till en viktig figur i rättskipningen: enskildas rätt och rättskulturen var viktigare än lagstiftarens förändringssträvan. Under 1920och 1930-talen sattes de rättsliga begreppen och särskilt rättighetstänkandet under kritik. Rättigheter och skyldigheter var på sin höjd praktiska sätt att beskriva saker på, inget mera. Detta innebar att lagstiftningen ganska obegränsat kunde genomföra genomgripande förändringar i rätten. Rättsutvecklingen under 1900-talets första tre decennier visar därmed på två motsatta tendenser: Inom teorin skulle rätten frigöras från den begreppsliga kostymen så att lagstiftaren fick friare händer; viktigt inte minst när välfärdsstaten skulle börja byggas. Inom dömandet hade emellertid en frigörelse skett: domarna var inte längre lika förpliktade att vara lojala mot kungen, men kunde förväntas vara lojala mot den folkvalda lagstiftaren. En ombalansering hade skett, och domarna försöka finna en ny position som tredje statsmakt. Avslutning
RkJQdWJsaXNoZXIy MjYyNDk=