kapitel 1. inledning 39 logier.23 Rättsliga aktörers ”assumptions, attitudes, aspirations and antipathies”24 kan, som Pierre Legrand har framhållit, tillsammans sägas forma en rättsordnings mentalité eller rättskultur. Alla domare i ett land har inte vid ett visst tillfälle en enhetlig attityd, men det kan sägas finnas ett – av rättskulturen definierat – utrymme för olika tänkbara sätt att avgöra ett mål och att komma fram till detta avgörande.25 En enskild aktör har frihet att agera inom detta utrymme utifrån vissa kulturella förutsättningar och har därvidlag en viss självförståelse26 eller en viss självmedvetenhet.27 Jämförelsen avser därmed inte bara ”endringer i dommerens syn på sin egen plass i det konstitusjonelle bildet”28 utan också andras syn på ändringar av domarnas plats i den konstitutionella bilden. Det är härmed inte sagt att andra aktörer ger en ram som domarna inte kan överskrida, för det kan de, och det är 100 år. Några uppsatser till ett jubileum, Stockholm 2006, s. 113-129 på s. 124. Se också Jääskinen i Förhandlingarna … 1993 s. 581. 23 Jääskinen i Förhandlingarna … 1993 s. 582. 24 Pierre Legrand, ”European Legal Systems are not Converging” i International and Comparative Law Quarterly, vol. 45 nr 1, 1996, s. 52-81 på s. 60-61. – Jfr till ett annat, här intetilllämpat attitydbegrepp, som i amerikansk statsvetenskaplig litteratur använts för att analysera domarattityder utifrån domarnas värderingar och ideologiska (närmast partipolitiska) preferenser (”the Attitudinal Model”) Glendon Schubert, The Judicial Mind. The Attitudes and Ideologies of Supreme Court Justices 1946-1963, Evanston 1965, samt bl.a. James L. Gibson, ”Judges’ Role Orientations, Attitudes, and Decisions: An Interactive Model” i American Political Science Review, vol. 72, 1978, s. 911-924, och Jeffrey A. Segal och Harold J. Spaeth, The Supreme Court and the Attitudinal Model, Cambridge 1993, s. 64-69; modellen har också utvecklats så att den kombinerats med ett rättsekonomiskt angreppssätt som har tagit sin utgångspunkt i vilka mål parter har valt att driva till domstol; urvalet av mål och domarnas attityder har då tillsammans betydelse för rättsutvecklingen, se Jeff Yates och Elizabeth Coggins, ”The intersection of judicial attitudes and litigant selection theories: Explaining U.S. Supreme Court decision-making” i Washington Journal of Law and Policy, vol. 29, 2009, s. 263-299). Se för denna typ av angreppssätt i Norge bl.a. Henry Østlid, Dommeratferd i dissenssaker, Oslo 1988, Asbjørn Kjønstad, ”Er Høyesterett statsvennlig” i LoR1999 s. 97-122 samt fyra artiklar av Gunnar Grendstad, William R. Shaffer och Eric N. Waltenburg: ”Revealed Preferences of Norwegian Supreme Court Justices” i TfR2010, s. 73-101, ”When justices disagree. The Influence of Ideology and Geography on Economic Voting on the Norwegian Supreme Court” i Retfærd2011 s. 3-22, ”Ikke til verden av politisk hvite storker” i LoR2011 s. 432-442 och ”Ideologi og grunnholdninger hos dommerne i Norges Høyesterett” i LoR2012 s. 240-253. 25 Jfr Olof Ställvik, Domarrollen. Rättsregler, yrkeskultur och ideal, Uppsala 2009, s. 61-63. 26 Tamm 1997 s. 95. 27 Jens Peter Christensen, Domstolene – den tredje statsmagt, Århus 2003, s. 94. 28 E. Smith 1993 s. 187. Se också t.ex. Carl Ussing, ”Domstolene og den offentlige Mening” i Tilskueren. Maanedsskrift for Litteratur, Samfundsspørgsmaal og almenfattelige videnskabelige Skildringer, 1899, s. 326 och Torstein Eckhoff, ”Noen refleksjoner om domstolenes uavhengighet” i Fskr. till Karl Olivecrona, Stockholm 1964, s. 109-110.
RkJQdWJsaXNoZXIy MjYyNDk=