konstitutionellt kritiskt dömande, volym i 386 Poul Andersen inledde sin framställning vid statsrättsmötet med att konstatera att frågan om domstolarna kunde åsidosätta grundlagsstridig lag hörde i Danmark ”til den statsretlige Teoris gamle Travere”,454 men eftersom ämnet förnyade sig hela tiden var det ”særdeles velvalgt”. Liksom inledaren, Castberg, höll han sig till frågan om lagars materiella grundlagsenlighet, och han förutsatte att grundlagen var bindande för riksdagen och stod över lagen. Frågan blev då, om riksdagen själv eller domstolarna utgjorde den bästa garantin för grundlagens upprätthållande. Med stöd av Olriks redogörelse455 menade Andersen att riksdagen inte ägnade lagarnas grundlagsenlighet någon större uppmärksamhet. Han kontrasterade detta mot det svenska lagrådsförfarandet och den finska möjligheten för presidenten att inhämta de högsta domstolarnas yttrande innan han stadfäste en lag. Andersen fann, i likhet med Matzen, att det särskilda förfarandet för grundlagsändring var ett förhållande som talade för lagprövningens existens. Sedan år 1915 deltog folket genom väljarna direkt i grundlagsstiftningen, eftersom folkomröstning krävdes för grundlagsändring. Detta hade avgörande karakteriserat ”Grundlovens Regler som Retsregler af højere Orden i Forhold til almindelige Love, ligesom almindelige Love er Retsregler af højere Orden i Forhold til Anordninger.”456 Att riksdagen företrädde folkviljan påverkade inte grundlagens ställning. Andersen menade att danska domares krav på ”Sikkerhed” kunde stödjas på Aschehoug och tillade för egen del att domarna, om de var osäkra, borde låta lagen gälla eller tolka den grundlagskonformt. Andersen framhöll också att försiktigheten kunde bero på att alla lagprövningsfall dittills hade handlat om äganderätten, vars grundlagsskydd var förenat med flera elastiska begrepp. Om det handlade om att åsidosätta lag för att den stred mot något av de ”mere skarpkantedeGrundlovsbestemmelser”457 om fängsling, husundersökning och brevhemlighet skulle Højesterets agerande sannolikt bli skarpare.458 Argumentet ansluter till Olriks. 454 P. Andersen 1930 s. 352. 455 Olrik 1921:1 s. 227-228. 456 P. Andersen 1930 s. 357. 457 P. Andersen 1930 s. 360. 458 P. Andersen 1930 s. 359-361. Poul Andersen: ”Grundlovens Regler som Retsregler af højere Orden”
RkJQdWJsaXNoZXIy MjYyNDk=