konstitutionellt kritiskt dömande, volym i 382 År 1939 återkom Knoph till frågan om lagprövningen och vägde demokratiska argument mot rättsstatsargumenten. Hans slutsats var till förmån för lagprövningen, för demokratin byggde på rättsstaten. Men samtidigt framhöll han betydelsen av att grundlagens rättigheter var välavvägda och att domarna beaktade vilka rettferdsstandarder som skulle gälla.433 Möjligen kan man placera in dessa tre författare på en skala. Olivecrona är i så fall den extreme rättsrealisten som inte ser några begränsningar för vad som kan förekomma under beteckningen ’rätt’. Castberg finns på skalans andra ändpunkt: Även om han här ännu höll sig till grundlagen som enpositiv gräns för vad som kunde utgöra ’rätt’ var han inte främmande för den naturrättsliga bakgrunden härför och – vilket skulle visa sig senare434 – inte heller för att utveckla grundlagsskyddet med den utgångspunkten. Knoph intog i sammanhanget enmellanposition: grundlagen satte principiella gränser, som skyddade den enskilde och rättfärdens intressen, men han accepterade samtidigt det legitima i lagstiftarens rättsutvecklingsambitioner. I fråga om vilka attityder domarna borde ha blir resultatet väsensskilt: lagstiftarlojalitet, rättighetsskydd eller avvägning mellan rättighetsskyddet och lagstiftarintentionerna. Särskilt i Knophs sätt att resonera ligger en uppmaning till domaren att tänka själv,435 att intressera sig för syftena bakom grundlag och lag och avväga demmot varandra utifrån kunskaper om rätts- och samhällsutvecklingen. År 1930 hölls i Stockholm ett nordiskt möte för statsrätt och statskunskap. Frede Castberg höll ett anförande om domstolarnas behörighet att åsidosätta grundlagsstridiga lagar, och därefter talade tre inledare till diskussionen: Rafael Erich, Poul Andersen och Halvar G. F. Sundberg.436 Frede Castberg – Morgenstiernes efterträdare och professor i Oslo 1928-63 433 Knoph 1939 s. 177-191. 434 Björne 2007 s. 341-345. Se också nedan kap. 5 avsnitt 4 435 Jfr Jörgen Westerståhls uttalande mot Karl Olivecronas England eller Tyskland?, enligt honom ett uttryck inte för ideologisk övertygelse utan för anpassning till styrka och effektivitet: Det har ständigt funnits ”ett tillräckligt antal människor, som skattat frihet och humanitet högre än den mest förmånliga anpassning” - i Tiden1940 nr 8, s. 507-508, citatet från s. 508. 436 Protokoll, se StvT1930 s. 521-527, ssk. s. 521-522. Statsrättsmötet år 1930 och aktörerna där Frede Castberg: ”utvilsomt gjeldende norsk rett”
RkJQdWJsaXNoZXIy MjYyNDk=