konstitutionellt kritiskt dömande, volym i 38 ha till sin uppgift. Ett viktigt verktyg för att syftet skall kunna uppnås är att sätta in dessa attityder i ett domarkulturellt och rättskulturellt sammanhang, vilket i sin tur ger underlag för en analys av rättsutvecklingen och en jämförelse mellan rättsordningarna. Att förändringar har skett vid de tidpunkter och på de sätt som varit fallet kan förklaras om förändringarna sätts in i längre tidsmässiga sammanhang. Dessa sammanhang är dubbelt historiska: de kräver både analys av attityd- och kulturförändringarna som sådana och analys av hur historiska argument har använts för att rättfärdiga och kritisera olika attityder. En utgångspunkt är att konstitutionellt kritiskt dömande är en realitet i dagens nordiska rättsordningar. En annan utgångspunkt är att konstitutionellt kritiskt dömande långt ifrån alltid har varit en självklarhet. När jag analyserar attitydförändringarna och de historiska argument som har bidragit till dem ser jag dem i sin historiska kontext men också utifrån ett nutida perspektiv. Jag tar därför upp frågan varför en tidigare dominerande motkraft mot ett konstitutionellt kritiskt dömande förlorat i styrka och varför argumenten för konstitutionellt kritiskt dömande ökat i styrka. Detta innebär att jag kan dra slutsatser om i vilken utsträckning, ochmed vilka begränsningar, det konstitutionellt kritiska dömande vi ser exempel på idag kan legitimeras genom den historiska utvecklingen. Avslutningsvis är ett ytterligare syfte med avhandlingen att utifrån den historiska utvecklingen och jämförelsen mellan de olika rättsordningarna bedöma hur det konstitutionellt kritiska dömandet kan struktureras, vidareutvecklas och avgränsas. Här aktualiseras en analys av de historiska argumentens relevans idag. En domares ’attityd’ kan beskrivas som de ingångsvärden22 som finns hos domaren innan han eller hon inleder prövningen av ett visst mål. Ordet ’domarideologi’ kan användas utan att det är fråga om (parti)politiska ideo22 Inte i betydelsen förutfattade meningar om målets utgång utan, t.ex., om sitt respektive parternas ansvar för att tvistefrågorna är klarlagda och att utredningen i målet är fullständig eller för att utreda rättsläget. Justitierådet Martin Borgeke har återkommande vid utbildning av yngre domare diskuterat och problematiserat domarens ’attityd’ till sin uppgift, bl.a. med hänvisning till hovrättspresidenten Björn Kjellins – till oskyldighetspresumtionen och därmed till ett individuellt rättighetsperspektiv knutna – uttalande ”Domstolens första uppgift är att frikänna, det är ingen annan som gör det”; se Kjell Å Modéer, ”Karl Schlyter som ikon för Skånska hovrätten” i Skånska hovrättens yngreförening Forskning om domarattityd – domarkultur – rättskultur
RkJQdWJsaXNoZXIy MjYyNDk=