konstitutionellt kritiskt dömande, volym i 376 Sammantaget är hans framställning tendentiös,397 men framhållandet av att lagprövningen var ett nytt fenomen som störde det konstitutionella systemet var en viktig del av hans argumentation.398 Slutsatsen handlade emellertid inte direkt om lagprövningen, utan om att förbudet mot retroaktiv lagstiftning enligt 97 § grundlagen borde upphävas. I så fall kunde lagprövningen finnas kvar, eftersom den trots allt inarbetat sig som en konstitutionell garanti och inte på övriga områden skapade konflikter med lagstiftningsmaktens område. Behölls 97 § oförändrad, skulle lagprövningens existens i den delen strida mot rättsmedvetandet.399 I sin civilprocess förklarade Skeie att det knappast fanns anledning att förändra gällande rätt på lagprövningens område. Då – år 1929 – hade Høysterett blivit mer försiktig, och plenilagen, det vill säga att Høyesterett måste pröva lagprövningsfrågor i plenum, förbättrade rättssäkerheten i avgörandena.400 Ett tecken på den ökade försiktigheten var Rt. 1922 s. 624, där Høyesterett tog avstånd från ett antal tidigare domar och avslog ersättning för ingrepp i väletablerad näringsverksamhet.401 Eckhoff 402 har antagit att ett antal förslag403 som framställdes i Stortinget åren 1917-35 om avskaffande av lagprövningen och även om avskaffande av 97 och 105 §§ grundlagen kan ha bidragit till att moderera praxis. Även om förslagen avslogs var dessa en antydan om att Høyesteretts makt kunde kringskäras om domstolen inte slog in på en annan linje.404 Johs. Andenæs har varit mera precis och och direkt uttalat att det var Jon Skeies utredning om alkoholhaltiga drycker år 1915 som fick Høyesterett att bryta med sin tidigare praxis om att innehavaren av en äldre försäljnings- och utskänkningsrätt hade krav på ersättning enligt grundlagen om rätten upphävdes eller inskränktes enligt ny lag.405 Jag återkommer i det följande till utvecklingen i rättspraxis åren 1924-26 och den därav följande plenilagen. 397 Se särskilt Stort. bet. 1923 V 13 Lie s. 43-48. Se härtill Sandmo 2005 s. 143. 398 Helgadóttir 2006 s. 105. 399 Stort. bet. 1923 V 13 Lie s. 61-68. 400 Skeie I 1929 s. 104-115 och II, Kristiania 1939, s. 36-41. 401 Se också Hiorthøy 1967 s. 134, 157-158, Eckhoff 1975:2 s. 199 och Helgadóttir 2006 s. 6074. 402 Eckhoff 1975:2 s. 205-206. 403 Jfr till dessa Skeie I 1929 s. 114, Castberg 1930 s. 334, Hiorthøy 1967 s. 134 och 151-159, Slagstad 1990 s. 172. 404 Sandmo 2005 s. 147-149. 405 Johs. Andenæs, ”Jon Skeie 80 år”, i SvJT1951 s. 464-465. Så även Østlid 1988 s. 26. Modererad praxis som följd av litteraturen?
RkJQdWJsaXNoZXIy MjYyNDk=