kapitel 4. demokratiseringen och statsmakternas ombalansering 373 prövningsfrågan blir ett annat med Knophs teori än vid en rent objektiv prövning: Domaren måste rannsaka syftena med grundlags- och lagbestämmelserna och jämföra dem i en historisk kontext. Detta ger domaren möjlighet att föra friare och mer principiella resonemang, och det öppnar för tolkning. I föregående kapitel har redovisats 1890 års klara, celebra, lagprövningsfall, och i det tidiga 1900-talets praxis skyddades välförvärvade rättigheter om de var personliga och omfattade en viss varas försäljning. I Rt. 1902 s. 808 och 1909 s. 481 fann Høyesteretts majoritet att ett en gång meddelat livsvarigt tillstånd att sälja öl gav innehavaren rätt att återuppta försäljningen efter 36 respektive 46 år, även om de lagliga förutsättningarna för tillståndet däremellan avskaffats. Professor Jon Skeie ironiserade över rättsfallen: Ironin slår mot både lagprövningen som sådan ochmot skyddet av de välförvärvade rättigheterna. Å andra sidan var Skeie införstådd med att lagprövningen var en del av gällande norsk rätt:383 ”domstolene kan erklære en lov ugyldig med den begrundelse, at den strider mot et grundlovsprincip, eller erklære dens gyldighed betinget av skadeserstatning.”384 ”Erklære --- ugyldig” visar Skeies utgångspunkt att vad domstolarna tog ställning till var lagens giltighet i förhållande till grundlagen. Även om han således år 1916 hade accepterat lagprövningens existens var han skeptisk till den. I en uppföljande utredning påföljande år fann han att lagprövningen saknade uttryckligt stöd i grundlagen. Den var hämtad frånUSAmen unik i Europa. Genom lagprövningen skulle domstolarna inte kunna stanna utvecklingen utan bara göra striden längre och bittrare än den annars skulle ha blivit. Förtroendet för domstolarna kunde på detta sätt försvagas till men 381 Kgl. prop. 1916 3 c nr 42 bil. 7 Skeie s. 60-82. 382 Kgl. prop. 1916 3 c nr 42 bil. 7 Skeie s. 82. 383 Kgl. prop. 1916 3 c nr 42 bil. 7 Skeie s. 103-104, jfr 107, 116. 384 Kgl. prop. 1916 3 c nr 42 bil. 7 Skeie s. 104. Se också Sandmo 2005 s. 124-128. Upphävande av prövningsrätten? Diskussionerna kring 1920 ”En mand kan løse ett magistratsbrev i 1860 for én speciedaler og la det ligge, hvorlænge han vil, uten at gjøre bruk av det. Naar lovgivningen har ført det reformarbeide, som paa dette omraade i byene netop begyndte med loven av 18de mai 1860, tilstrækkelig langt, tar han frem sit ølbrev og sier: ’Nei, her er det jeg, som regjerer. Jeg har den eneste ølret i byen. Og den er nu hundretusender værd.’ Det er neppe mangesteds en mand git at underlægge sig en stats lovgivningsmagt for en daler.”382
RkJQdWJsaXNoZXIy MjYyNDk=