kapitel 4. demokratiseringen och statsmakternas ombalansering 371 Med sin år 1921 publicerade bokHensiktens betydning for grensen mellem rett og urett ville professor Ragnar Knoph studera rättens mest abstrakta och grundläggande begrepp, inte för att återvända till begreppsjurisprudensen, utan – med hänvisning till Jhering – för att undersöka de begrepp som växt fram i det praktiska rättslivet och som kunde vara användbara i detta. Det av de mest grundläggande rättsbegreppen som Knoph ville undersöka var rättsstridens, orättens, begrepp. Genom att undersöka orätten kunde han analysera gränsen för rätten, och Knoph menade att den handlandes avsikt hade betydelse för bedömningen av handlingens rättsstridighet.369 Detta gällde även frågan om grundlagsstridig lag. Knoph konstaterade att det kunde vara rättstridigt att ge en lag med visst innehåll, och att rättsstridigheten kunde begås av ett kollektiv och dess medlemmar. Regler som kunde definiera rättsstridigheten fanns i grundlagen och eventuellt också i andra rätts- och rättfärdighetsprinciper. Bröt lagstiftningsmakten häremot, handlade den rättsstridigt. Ofta kunde lagen bara ”betingelsesvis”370 vara rättsstridig, nämligen om den kunde tillämpas mot ersättning. Knoph uppmärksammade vidare att grundlagens bud var elastiska och måste följa med i rättsutvecklingen men samtidigt inte skulle vara så lösliga att de lätt kunde kringgås. Grundlagsbestämmelsernas anda och avsikt var viktig, och Knoph förklarade sig vara ”dypt uenig”371 med de två høyesterettsdomare – Berg och Thinn – som i Rt. 1918 s. 401 tolkade grundlagens ord ”strengt”,372 vilket enligt Knoph innebar ”strengt bokstavelig, uten hensyn til grunnlovsbudets ånd och hensikt”.373 Knoph artikulerade på detta sätt samma dikotomi som den amerikanska mellanoriginal intent och en tolkning baserad på de grundläggande värdenas förändringar över tid; det senare kallades standardteorin.374 Detta är intressant omman beaktar att assessor Mejdell, som bland annat tog in grundlagsfädernas avsikt, inte såg sig förhindrad att göra en fri och kontextuell tolkning av grundlagen. 369 Ragnar Knoph, Hensiktens betydning for grensen mellem rett og urett, Kristiania 1921, s. 5-10. Se också Jens Evald, Ragnar Knoph (1894-1938). En juridisk biografi, Köpenhamn 2003, s. 75-76, 81-82 370 Knoph 1921 s. 48. 371 Knoph 1921 s. 51. 372 Rt. 1918 I s. 401 på s. 425 och 427, Knoph 1921 s. 51. 373 Knoph 1921 s. 51. 374 Hiorthøy 1967 s. 147-148. Jfr van Caenegem 2002 s. 54-72. Se vidare Ragnar Knoph, Rettslige standarder. Særlig grunnlovens § 97, Oslo 1939, s. 177-191. Ragnar Knoph: ”Hensiktens betydning” och standardteorin
RkJQdWJsaXNoZXIy MjYyNDk=