kapitel 4. demokratiseringen och statsmakternas ombalansering 369 ändringar stämde med grundlagens anda och principer. Hans ”klamring til prøvingsretten” är då kanske inte så ”patetisk”356 som Seip gjorde gällande. Den praktiskt viktiga frågan gällde förutsättningarna för åsidosättande av lagbestämmelser på den grunden att deras innehåll var grundlagsstridigt. Morgenstierne relaterade Stangs och Dunkers uppenbarhetskrav och ställde det mot Aschehougs argumentation. Han menade sammanfattningsvis att grundlagen inte tillerkände Stortinget rätt att autentiskt tolka grundlagen, vilket ledde till att grundlagen för domstolarna skulle gälla före lagen. Om domstol måste välja mellan att tillämpa lag eller grundlag, måste lagen vika. Detta hade också slagits fast i praxis och förutsatts av lagstiftaren. Resultatet kunde bli att lagen helt eller delvis åsidosattes, tolkades i enlighet med grundlagen357 eller tillämpades mot ersättning. Beträffande andra beslut än lagar – såsom andra stortingsbeslut, provisoriska anordningar och kungliga resolutioner – skulle de inte bara prövas mot grundlagen utan prövningen skulle också omfatta att innehållet inte krävde lags form och att innehållet inte stred mot lag.358 I en artikel år 1913 framhöll Morgenstierne att lagprövningen inte var artskild från vad domstolarna hade att göra i alla de mål, där parterna åberopar olika lagregler, och där den ena måste vika för den andra, den äldre för den yngre, den allmänna för den speciella, anordningar och kommunala bestämmelser för lag, – och lag för grundlag.359 Som han framhöll i läroboken skulle domstolen följa den tolkning som den fann rätt, oavsett hur kungen och stortinget tolkat lagen.360 Morgenstierne tog därmed avstånd från Aschehougs lära om att domstolarna skulle vara försiktiga när de båda andra statsmakterna var eniga omatt lagen stämde med grundlagen, även om han också menade att domstolarna borde utgå ifrån att lagstiftaren inte medvetet hade åsidosatt grundlagen.361 Man kan alltså dra slutsatsen att Morgenstierne fö356 Båda citaten från Seip 1968 (Jus og politikk) s. 130. 357 Peter Ørebech (1987 s. 974) har identifierat Morgenstierne som den första författare som ”klart” påpekade att grundlagen både kunde fungera som ’skranke’ och ’fortolkningsfaktor’. 358 Morgenstierne 1900 s. 407-412, 1909 s. 408-413 eller 1927 s. 78-86, densamme, Das Staatsrecht des Königreichs Norwegen, Das öffentliche Recht der Gegenwart, bd 13, Tübingen 1911, s. 114-116. Se om tillämpningen av prövningsrätten beträffande olika grundlagsbestämmelser Morgenstierne 1900 s. 633-655, 1909 s. 649-680 och 1927 s. 364-400. 359 Morgenstierne. 1913 s. 449-460, ssk. s. 459. 360 Morgenstierne 1900 s. 408, 1909 s. 409, 1927 s. 79-80. 361 Morgenstierne 1900 s. 408-409, 1909 s. 409-410, 1927 s. 81. Jfr Stort. bet. 1923 V 13 Lie s. 53.
RkJQdWJsaXNoZXIy MjYyNDk=