kapitel 4. demokratiseringen och statsmakternas ombalansering 365 I nästa upplaga år 1937 inledde han diskussionen på ett nytt sätt. Han konstaterade att ”man har i [uttrycket ’lag och laga stadgar’] velat finna ett stöd för en domstolarnas rätt att pröva lagars och författningars giltighet”.332 Formuleringen fanns kvar ända till den elfte upplagan år 1971. ’Man’ var väl Myrberg och Sundberg.333 Prövningsrätten gick inte längre att utläsa ut 47 §; den var, menade Malmgren nu, där ”snarare förutsatt än positivt tillerkänd”.334 En lag kunde vara behäftad med sådana fel att den var en nullitet. Den var då bara skenbart en lag och fick inte läggas till grund för ett avgörande. Lagprövningen var alltså en plikt. Malmgren gick inte in i någon närmare analys av NJA1928 s. 88 (Neuendorffska målet) och 1934 s. 515 (Lübeckska målet) men förklarade att det var svårt att besvara frågan vad som krävdes för att en lag skulle åsidosättas. Brister i utfärdandet gjorde fortfarande lagen ogiltig. I övrigt krävdes att felet var både ”iögonenfallande och mycket väsentligt”335 för att åsidosättande skulle kunna ske.336 I sin lärobok år 1941 förklarade Malmgren att något kontrollorgan, ”som man skulle kunna lita till när både konung och riksdag, genom sambeslut eller eljest i samförstånd, kränka författningen,” inte hade inrättats. ”Detta hindrar dock icke, att domstolarna i realiteten kunna komma att göra tjänst som ett sådant.”337 Han klargjorde genom denna sin formulering att domstolarna, om de prövade lags grundlagsenlighet, var utanför sitt egentliga verksamhetsområde, men han accepterade också att de kunde ha något att uträtta där. Han bestred att domstolarnas lagprövning kunde grundas på 47 § regeringsformen, men det behövdes heller inte: ”Emellertid är satsen om domstolarnas prövningsrätt alldeles oavsett § 47 ovedersägligt riktig. Den är helt enkelt självklar.”338 Domstolarna skulle i vart fall pröva om lagen utfärdats på rätt sätt, men om de också skulle pröva om votering ägt rum på ett felaktigt sätt i riksdagen, om förordning stred mot lag och om lag stred mot grundlag, var besvärligare frågor: 332 Robert Malmgren, Sveriges grundlagar och tillhörande författningar med förklaringar, 3 uppl. Stockholm 1937, s. 59, 4 uppl. 1942 s. 51, 5 uppl. 1947 s. 52, 6 uppl. 1951 s. 51, 7 uppl. 1957 s. 54, 8 uppl. 1961 s. 55, 9 uppl. 1966 s. 56, 10 uppl. 1968 s. 57, 11 uppl. 1971 s. 60. 333 Han hänvisade nu (1937 s. 60, 1942 s. 53) till bl.a. dem i stället för till Kuylenstierna 1926 (1926 s. 47). 334 Malmgren 1937 s. 59, 1942 s. 51, 1947 s. 52. 335 Malmgren 1937 s. 59, 1942 s. 52, 1947 s. 52. 336 Malmgren 1937 s. 59, 1942 s. 51-52, i allt väsentligt samma 1947 s. 52. 337 Malmgren 1941 s. 140. 338 Malmgren 1941 s. 141, båda citaten.
RkJQdWJsaXNoZXIy MjYyNDk=