konstitutionellt kritiskt dömande, volym i 364 År 1902 utkom den första kommentaren till regeringsformen, Konrad Hagmans Sveriges grundlagar. Den skulle följas av flera. Hagman uttalade att domarna skulle pröva lagens uppkomstsätt och inte tillämpa en ’lag’ som kung eller riksdag ensam beslutat fast den andra statsmaktens samtycke krävdes. När det gällde materiell lagprövning, det vill säga lagars och förordningars innehållsmässiga förenlighet med grundlagen, var frågan omtvistad. Han refererade bland annat till Naumann, Aschehoug och Blomberg och fann själv att det ankom på justitieombudsmannen att anmäla till riksdagen om en föreskrift stod i strid med grundlagarna; därför hade denne ”fullständig pröfningsrätt i afseende på grundlagsenligheten så väl af sättet för en lags stiftande som af dess materiella innehåll”.329 Det är oklart – i synnerhet som Hagman i samma andetag hänvisade till justitieombudsmannens ämbetsberättelse av år 1849 – om detta skulle anses utesluta samma prövningsrätt för domarna. Statsrättsprofessorn Robert Malmgren diskuterade i sin grundlagskommentar lagprövningen i anslutning till 47 § regeringsformen, där det uttalades att hovrätterna och de andra domstolarna skulle döma ”efter lag och laga stadgar”. I de två första upplagorna åren 1921 och 1926 menade han att formuleringen innebar att domstolarna inte fick tillämpa en bestämmelse som utgav sig för att vara en lag eller laga stadga men inte var det. Det var svårt att svara på hur långt domstolarna fick gå, men det borde anses ”oomtvistligt”330 att en av Kungl. Maj:t utfärdad föreskrift som inte innehållsmässigt var förenlig med lag inte var en ’laga stadga’ och alltså skulle åsidosättas. Formkraven enligt 38 § regeringsformen för utfärdande av föreskrifter skulle domstolarna pröva, men inte eventuella fel vid riksdagsbehandlingen. Kompetensprövning, det vill säga prövning av om en av Kungl. Maj:t utfärdad föreskrift hade bort beslutas av kung och riksdag tillsammans, hörde inte heller till domstolarnas prövningsrätt. Malmgren diskuterade inte materiell prövning av lagars förenlighet med grundlagen.331 Sammanfattningsvis uttalade sig Malmgren för formell prövning och materiell prövning av förordning mot lag men inte kompetensprövning eller materiell lagprövning. 329 Konrad Hagman, Sveriges grundlagar med förklaringar, bihang och register, Stockholm 1902, s. 108. 330 Robert Malmgren, Sveriges grundlagar och tillhörande författningar med förklaringar, 1 uppl. Stockholm 1921 s. 43, 2 uppl. 1926 s. 47. 331 Malmgren 1921 s. 43-44 och 1926 s. 46-47. Kommentatorerna: Hagman och Malmgren
RkJQdWJsaXNoZXIy MjYyNDk=