kapitel 4. demokratiseringen och statsmakternas ombalansering 363 lata. Vid lagens tystnad fick de systematiska skälen tala, och de talade enligt Staël för att lagprövningen redan existerade som möjlighet. Han åberopade de rättskällor som berörts ovan, särskilt Theorell, Naumann, Blomberg och Reuterskiöld.323 Israel Myrbergs doktorsavhandling Om statstjänstemäns oavsättlighet behandlade grundligt innebörden av 36 § regeringsformen och kommenterar på så sätt det Neuendorffska målet och lagprövningen, den sistnämnda frågan i polemik med Ludvig Widell.324 Efter en rättshistorisk utredning och med utförligt beaktande av de argument som ovan relaterats framhöll Myrberg att regeringsformen borde tolkas så att prövningsrätt medgavs. Han fann stöd i att domarna skulle tillämpa lag och laga stadgar och att regeringsformen angav hur lag skulle stiftas. Vidare hade den personella kopplingen mellan konungen och Högsta domstolen i realiteten varit svag och hade år 1909 upphört, vilket gjort de högsta dömande instanserna helt självständiga. Han drog slutsatsen, att en ”logisk tolkning av bestämmelserna i 1809 års RF. skulle leda till en synnerligen omfattande rätt för domstolarna att pröva giltigheten av utfärdade lagar och författningar.”325 Myrberg gick härefter vidare och fann stöd för sin mening i uttalandena från 1828-30 års riksdag och av Naumann, Blomberg och Reuterskiöld. Han motsatte sig Widells tolkning av beslutet vid 1840-41 års riksdag och framhöll att riksdagen inte tog ställning i anledning av Theorells berättelser. Han bestred att prövningsrätten skulle medföra rättsosäkerhet, för det borde krävas att lagstridigheten var uppenbar för att tillämpning skulle underlåtas.326 I praxis stödde han sig påNJA1928 s. 88 (Neuendorffska målet), där prövningsrätten framgick ”indirekt”, och NJA 1928 s. 125 (tobakshandlaren Öström), där prövningsrätten framgick ”ännu tydligare”.327 Samtidigt uppfattar jag att hela hans argumentation sker mot bakgrund av en underförstådd utgångspunkt att lagprövningen inte längre var erkänd: ”Domstolarna i landet torde i allmänhet anse sig sakna en dylik prövningsbefogenhet.”328 Hans analys kan trots hans uttalanden om de båda rättsfallen närmast beskrivas som syftandede sententia ferendaoch som en argumentation till stöd för domstolarnas kommande lagprövande verksamhet. 323 Staël von Holstein 1923 s. 91-128. 324 Myrberg 1930 s. 137-178. 325 Myrberg 1930 s. 153. 326 Myrberg 1930 s. 171. 327 Citaten från Myrberg 1930 s. 165. 328 Myrberg 1930 s. 168.
RkJQdWJsaXNoZXIy MjYyNDk=