konstitutionellt kritiskt dömande, volym i 362 sak är att de båda slagen av prövning kan ha utvecklats parallellt och att lagprövning kan ha skett i samband med prövning av förvaltningsbeslut. Ingenting torde emellertid ha hindrat allmänna domstolar från att utöva lagprövning i civil- och brottmål oavsett att förvaltningsbesluten hade ett eget besvärsförfarande. Docenten i rättshistoria Carl W. U. Kuylenstierna relaterade år 1926 den dittills förda debatten.317 Han anförde att den allmänna uppfattningen var att domstol inte fick pröva ett på korrekt sätt beslutat lagbuds giltighet. Att denna uppfattning var dominerande stödde han påWidell och anförde Blomberg (1896) som motargument. På senare tid hade dock det amerikanska exemplet, och även utvecklingen i Norge och Danmark, åberopats som stöd för en materiell lagprövning utan uttryckligt grundlagsstöd. Å ena sidan var argumentet att det skulle vara en lucka i systemet, om lagstiftaren kunde ändra grundlagen genom vanlig lag trots att det fanns ett särskilt förfarande för grundlagsändning. Å andra sidan kunde det göras gällande ”att domstolarna äro underordnade statsmakterna” och att grundlagen bara var riktad till ”lagstiftarna”,318 det vill säga kung och riksdag. Även om det inte kunde ha varit 1809 års grundlagsstiftares mening att domarna skulle kunna pröva lags grundlagsenlighet, var det inte säkert att regeringsformen numera uteslöt sådan prövning. Rättsläget var emellertid oklart. Fil. dr, dr en scientes politiques och jur. kand. Lage Staël von Holstein, vars författarskap är ganska brokigt, publicerade år 1923 Ägande- och förvärvsrättigheternas grundlagsskydd,319 och det var uttryckligen ett inlägg i den samtida politiska debatten men med rättsvetenskapliga ambitioner.320 Han anförde att i stater där maktdelning förekom hade lagprövningen klarare systematiskt underlag, men lagprövningen kunde existera ändå.321 Staël gav 16 § regeringsformen en vidare tolkning än många andra,322 vilket i sin tur gjorde lagprövningen intressant. I polemik med Stjernberg, som menade att lagprövning borde finnas de lege ferenda, menade Staël att den existerade de lege 317 Carl W. U. Kuylenstierna, ”I vad mån utgör § 36 regeringsformen ett hinder för organisationsförändringar i statsförvaltningen” i StvT1926, s. 118-122. 318 Båda citaten från Kuylenstierna 1926 s. 120. 319 Lage Staël von Holstein, Ägande- och förvärvsrättigheternas grundlagsskydd, Stockholm 1923, s. 1-2. 320 Se också Björne 2007 s. 198. 321 Staël von Holstein 1923 s. 7-8. 322 Staël von Holstein 1923 s. 14. Staël von Holstein och Myrberg: de lege lata eller de sententia ferenda
RkJQdWJsaXNoZXIy MjYyNDk=