kapitel 4. demokratiseringen och statsmakternas ombalansering 361 prövningens dilemma under 1900-talets första hälft. Det var inte längre en fråga om att bevaka riksdagens medinflytande mot kungen eller individens rätt mot staten, utan det var den nyvunna demokratin som kom att ifrågasättas: skulle individen ha mer att säga till om som part i rättegång än som väljare vid valurnan? År 1936 publiceradeHerlitz en artikel i Tidsskrift for Retsvidenskabom rättsskyddet i svensk offentlig rätt.310 Där diskuterade han lagprövningsfrågan med utgångspunkt i frågan om domstolarnas förhållande till förvaltningen. Herlitzmenademed hänvisning till NJA1934 s. 515 att det stod klart att domstolarna fick pröva kungens lagstiftning mot grundlagen, medan rättsläget var oklart beträffande samfälld lagstiftning.311 Vid en analys av domstolarnas utrymme för lagprövning bordeman börja med att undersöka ”den ställning, domstolarna intaga till offentlig maktutövning i övrigt”.312 Det kunde nämligen enligt Herlitz inte antas, att domstolarna hade större makt i förhållande till lagstiftningen än till förvaltningen: Herlitz ville begränsa domstolarnas möjlighet att åsidosätta grundlagsstridig lag till de fall som liknade förvaltningsrättslig nullitet och inte utsträcka möjligheten till fall av anfäktbarhet. I detta krav låg ett uppenbarhets- eller tydlighetsrekvisit.314 I fall, där grundlagen eller lagen kunde tolkas på olika sätt, borde domstolarna inte sätta sin tolkning före lagstiftarens. Sådan varsamhet vid lagprövningen hade ansetts gälla i Danmark och Norge, och ”måste sålunda i Sverige få en alldeles särskild tyngd”.315 I Sverige var det också så att grundlagarna innehöll få regler till skydd för medborgaren mot lagstiftaren.316 Man kan fråga sig om sammanhanget mellan domstolsprövning av förvaltningsbeslut och lagprövning är så nödvändigt som Herlitz antydde. En 310 Nils Herlitz, ”Rättsskyddet i svensk offentlig rätt” i TfR1936 s. 215-282, även i dens., Förvaltningsrättsliga grunddrag. Valda uppsatser, Stockholm 1943, s. 46-92. 311 Herlitz 1936 s. 219 eller 1943 s. 48. 312 Herlitz 1936 s. 219 eller 1943 s. 49. 313 Herlitz 1943 s. 49, jfr 1936 s. 219-220. 314 Herlitz 1936 s. 220 eller 1943 s. 49. 315 Herlitz 1936 s. 220 eller 1943 s. 49. 316 Herlitz 1936 s. 220-221 eller 1943 s. 49-50. ”Från denna utgångspunkt måste svaret bliva ett annat i det land, där domstolarna äga pröva frågor om förvaltningsakters giltighet i hela deras vidd, än i det land, där det är en sällsynt undantagsföreteelse, att förvaltningsakter kunna underkännas av domstolarna, och där sådant underkännande i regel beror av att de äro behäftade med särskilt kvalificerade fel.”313
RkJQdWJsaXNoZXIy MjYyNDk=