konstitutionellt kritiskt dömande, volym i 358 var desto mera svårhanterad. Gränsen mellan samfälld lagstiftning och monarkens lagstiftningsmakt var oklar. På grund av krigstidens erfarenheter av kungens förordningsmakt och behovet av rättsprövning av administrativa beslut, det förhållandet att högsta domsmakten och lagförklaringsmakten skilts från kungen, och att regeringen mer och mer blivit ett politiskt organ, ändrade Reuterskiöld uppfattning och fann att ett starkare behov av frihet för domstolarna förelåg:292 ”Om det konstitutionella ansvaret sjunkit ned till en formalitet, så snart K. M:t och riksdagen äro ense, så finnes ingen annan garanti för ett verkligt rättstillstånd än just domstolarna.”293 Möjlighet hade således ”öppnats för dessa domstolar att [---] pröva även lagstiftningens grundlagsenlighet”.294 Grundlagarnas ”lagbundna frihet”295 kunde därmed upprätthållas, och demokratins rubbning av 1809 års maktbalans kunde kompenseras genom domstolarnas lagprövning. Om en del av Kungl. Maj:t blivit ett politiskt organ kunde en annan del bli ett lagprövande, och det var därför formen, inte saken, som var ny.296 Domstolarna kunde dock enligt Reuterskiöld inte pröva om grundlag tillkommit på rätt sätt.297 Man kan nog konkludera, att Reuterskiöld på 1910-talet uppfattade de olika lagtyperna som hierarkiskt ordnade i det avseendet att lägre föreskrift i materiellt hänseende skulle vika för högre, men att kompetensprövning inte skulle förekomma. Domarna skulle inte ifrågasätta en regel beroende på vem som hade beslutat den, så länge kungen utfärdat den, men de skulle tilllämpa alla relevanta regler på det enskilda fallet och därvid välja högre regel framför lägre. Jag har inte stött på detta synsätt hos någon annan tidigare författare. Reuterskiöld kombinerade på ett mycket speciellt sätt domarens rättstillämpningsperspektiv, där det fanns flera tillämpliga regler av olika kvalitet, med denmonarkiska principens synsätt: ”Statsviljan kan i sista hand uttryckas allenast genom Kongl. Maj:t”.298 Denna sistnämnda utgångspunkt rubbades väsentligt genom parlamentarismens slutliga seger. Hans slutsats att lagprövningens införande följde bland annat av 1909 års grundlagsänd292 Carl Axel Reuterskiöld, ”Vår rättsordnings omvandling” i StvT1918 s. 69-97, ssk. s. 95-97. 293 Reuterskiöld 1918 s. 95. Se härtill Barry Holmström, Domstolar och demokrati. Den tredje statsmaktens politiska roll i England, Frankrike och Tyskland, Uppsala 1998, s. 13-17. 294 Carl Axel Reuterskiöld, Sveriges grundlagar med därtill hörande författningar och konstitutionell sedvanerätt samt vissa internationella öfverenskommelser m.m., 1 uppl., Uppsala och Stockholm 1924, s. 28, 2 uppl. 1934 s. 32 295 Reuterskiöld 1918 s. 96. 296 Reuterskiöld 1918 s. 96-97. 297 Reuterskiöld 1924 s. 152. Jfr Sundberg 1930 s. 366-367. 298 Reuterskiöld 1914 s. 51.
RkJQdWJsaXNoZXIy MjYyNDk=