kapitel 4. demokratiseringen och statsmakternas ombalansering 357 den avskaffades. Liksom Högsta domstolens domar skulle Regeringsrättens utfärdas i konungens namn och med hans underskrift eller sigill.284 Om Högsta domstolen utövade ”Konungens domsrätt”, anförtroddes Regeringsrätten enligt Malmgren ”Konungens rätt att pröva och avgöra (administrativa) besvär”,285 eller med Fahlbecks ord, ”den återstående delen av konungens domsrätt”.286 Detta innebar inte att gränsen mellan de allmänna domstolarnas och förvaltningsdomstolarnas jurisdiktion blev alldeles klarlagd.287 I de talrika fall då beslut av stat eller kommun skulle följa en administrativ besvärsväg med Kungl. Maj:t i statsrådet som högsta organ, visade sig domstolarna ”synnerligen återhållsamma”288 med att utöva kontroll över förvaltningen. Slutsatsen var, att administrativa myndigheter och allmänna domstolar var ”sidoordnade, då de inom var sitt område tillämpa lag och rätt”.289 Statsrättsprofessorn Carl Axel Reuterskiöld ansåg först – år 1911 – att domarna inte kunde pröva lagens materiella grundlagsenlighet, men de hade att pröva att lagen utfärdats på rätt sätt.290 Han modifierade sedan sin uppfattning: Domarna var skyldiga att lyda de föreskrifter kungen utfärdat och skulle inte kontrollera om riksdagens samtycke inhämtats där så erfordrats. Någon kompetensprövning lades således inte till den formella prövning han redan hade uttalat sig för. Men om det förelåg strid, i materiellt avseende, mellan regler av olika valör, skulle domarna nu tillämpa den högre framför den lägre.291 Detta är ett av få exempel på att formell och materiell prövning men inte kompetensprövning skall ske. Det hänger dock samman med uppbyggnaden av 1809 års regeringsform: formell och materiell prövning var mindre kontroversiell; den formella i sig själv och den materiella eftersom det inte fanns särskilt många fri- och rättigheter, medan kompetensprövningen 284 23 § RF 1809, Malmgren 1921 s. 25. 285 Malmgren 1921 s. 21. 286 Pontus Fahlbeck, Regeringsformen i historisk belysning, Stockholm 1910, s. 72. 287 NJA1891 s. 222, RÅ1925:39, se Herlitz 1941 s. 172. 288 Herlitz 1941 s. 190. 289 Herlitz 1941 s. 190. 290 Carl Axel Reuterskiöld, ”Utlåtande angående statens rätt att föreskrifva upphörande med lagligen bedrifven näring” i Betänkande och förslag angående reglering af tobaksbeskattningen, Stockholm 1911, del 1, bilaga 1 till herr Jeanssons reservation, s. 359, jfr därtill Kgl. (norsk) prop. 1916 3 c nr 42 bil. 7 Skeie (Hanssen) s. 127-134, där diskussionerna om den svenska synen på gränsen mellan individuellt rättighetsskydd och näringsreglering relateras. 291 Carl Axel Reuterskiöld, Grunddragen af den allmänna rätts- och samhällsläran, särskildt med hänsyn till positiv svensk rätt, jämte grundlinier till rättsutvecklingsläran och rättsvetenskapens historia, Uppsala och Stockholm 1912, s. 90-91. Jfr också Carl Axel Reuterskiöld, Föreläsningar i svensk stats- och förvaltningsrätt, I. Statsregementet, Uppsala 1914, s. 189-190.
RkJQdWJsaXNoZXIy MjYyNDk=