kapitel 4. demokratiseringen och statsmakternas ombalansering 353 åberopade från år 1924 – fann Berlin stöd för sin uppfattning, även om ingen av domarna faktiskt åsidosatt någon lag.265 Slutligen anförde Berlin att lagprövningen inte var i motsats till demokratin utan tvärtom hade samband med demokratins genombrott: Som exempel på det sistnämnda anför Berlin år 1933 Sovjetryssland – ”Det faktisk gældende, det, der stemmer med Diktaturets Vilje til enhver tid, er Ret”267 – och, i 1939 års upplaga, även ”de andre moderne Diktaturforfatninger”, till exempel ”det ny tyske Rige”.268 Lagprövningen var rent faktiskt något som bara kunde fungera i en rättsstat, och den var väl förenlig med demokratin. Højesteretsdomaren Eyvind Olrik hade år 1920 framhållit 1918 års fall om maximipriserna som stöd för lagprövningens existens.269 Han återkom till frågan i en artikel år 1921 i Tidsskrift for Retsvidenskab.270 Olrik menade att domarna hade att rätta sig efter grundlag och att låta den gå före lagar som stred mot den. I anslutning till Berlin menade Olrik att det ytterligare försvårade förfarandet för grundlagsändringar hade tydliggjort att den grundlagsstiftande och lagstiftande makten var åtskilda. Slutligen framhöll Olrik att domstolarna enligt 2 § grundlagen var sidoordnad de båda andra statsmakterna.271 Olrik konstaterade att Højesteret hade hänfört ”Sikkerhed”-kriteriet till frågan om full ersättning gavs, och att lagstiftarens tillämpning av begreppet ”Almenvellet” inte hade föranlett någon ingående överprövning av domstolarna. Olrik poängterade att rättsfallen som handlade om expropriations265 Berlin 1918 s. 60-61, 1924 s. 69-70, 1933 s. 71-73, 1939 s. 73-75. 266 Berlin 1918 s. 61, 1924 s. 70, 1933 s. 72, 1939 s. 74. 267 Berlin 1933 s. 72, 1939 s. 74. 268 Berlin 1933 s. 72, 1939 s. 74. 269 Olrik 1920 s. 81. 270 Eyvind Olrik, ”Domstolene og Loves Grundlovmæssighed” i TfR1921 s. 217-228 (cit. 1921:1), se även dens., Dommerbetragtninger, København 1929, s. 47-59. 271 Olrik 1921:1 s. 221-222. ”Thi det er jo netop særlig i de mest demokratiske Lande, hvor Tanken om Forfatningen som et Værn for Borgernes Frihed er taget mest for Alvor, at Domstolenes Prøvelsesret er trængt igennem, medens den modsatte Tankegang fortrinsvis har hjemme i Stater, der i mer eller mindre Grad er blevet hængende ved Enevældens Opfattelse af Borgerne som kun Undersaatter, der ikke kan gøre virkelige offentlige Rettigheder gældende overfor Staten.”266 Eyvind Olrik: början till en tredelning
RkJQdWJsaXNoZXIy MjYyNDk=