konstitutionellt kritiskt dömande, volym i 342 farande: Enligt lagstiftning år 1926215 skulle, om tre216 eller flera av rättens ledamöter ville bygga ett avgörande på att bestämmelse i lag, stortingsbeslut eller provisorisk anordning stred mot grundlagen, den frågan föreläggas Høyesterett i plenum. Hiorthøy217 har, med instämmande av bland annat Eckhoff,218 menat att lagen präglades av viss motvilja mot lagprövningen och ett försök att bromsa denna. Å andra sidan framhöll Hiorthøy att lagstiftaren härigenom erkände lagprövningsrätten,219 och man kan tillägga att Høyesterett genom sin särskilda sammansättning fick drag av författningsdomstol. Auktoriteten i avgörandena ökade när kritiker inte kunde invända att sammansättningen i det enskilda målet haft avgörande betydelse för utgången. Risk för motstridiga domar och rättsosäkerhet – ett vanligt argument mot lagprövning – föll bort. Det är intressant att notera hur lagen definierade lagprövningen: Frågan om grundlagskonform tolkning lämnas således olöst, och stadgandet är ett exempel på det hierarkiska antingen-eller-tänkandet. Det förekom under de närmaste åren att domstolen i plenum åsidosatte lagar, såsom i Rt. 1930 s. 1408. Det fallet handlade om att hyresförhållande inte genom en ny lag kunde anses ha förlängts retroaktivt. Vad det handlar om är således att lagar gavs en tidsmässig gräns men kunde tillämpas för framtiden. Eckhoff har menat att det vid denna tid var ”slutt på den strenge domstolskontroll med lovgivningen”.221 Hiorthøy menade att ”grunnlovsdommer [kunde] unngås”222 genom grundlagskonform lagtolkning och att domstolarna, särskilt Høyesterett, ”anstrengte sig nesten over evne for å bringe gjenstridige lovgivningstiltak i samsvar med grunnloven”.223 Sandmo har 215 Hiorthøy 1967 s. 135. 216 Detta ändrades år 1939 till två. 217 Hiorthøy 1967 s. 135. 218 Eckhoff 1975:2 s. 201, se även Sandmo 2005 s. 51. 219 Hiorthøi 1967 s. 135, se även Sandmo 2005 s. 52. 220 2 § Lov om forandring i lovgivningen om Høiesterett 25.6.1926 nr 2, se härtill Morgenstierne 1927 s. 67-68. 221 Eckhoff 1975:2 s. 201. 222 Hiorthøy 1967 s. 128. 223 Hiorthøy 1967 s. 131-132 och 146, Eckhoff 1975:2 s. 201-202. Exempel: Rt. 1933 s. 1041, 1934 s. 997, 1935 s. 8 och 358. ”En avgjørelse anses bygget paa, at en bestemmelse er i strid med grundloven, naar bestemmelsen av hensyn til grundloven er sat ut av betraktning, eller naar staten av hensyn til grundloven er paalagt en erstatningsplikt, som ikke er hjemlet i vedkommende lov, stortingsbeslut eller provisoriske anordning.”220
RkJQdWJsaXNoZXIy MjYyNDk=