kapitel 4. demokratiseringen och statsmakternas ombalansering 341 rättigad som hade rätt att lösa till sig marken när 1907 års lag trädde i kraft. Frågan var enligt dem redan löst i Rt. 1918 I s. 497, där Høyesteretts majoritet hade funnit att det inte stred mot 97 § grundlagen att en hyresnämnd satte ned hyra från en viss uppsägningstid, även om hyreskontraktet hade slutits före lagens ikraftträdande. Skälet för detta var att hyresvärden vid lagens ikraftträdande inte hade en skyddad rätt till hyra på en viss nivå mer än till dess att kontraktet löpte ut; en eventuell förlängning på samma villkor berodde på rättshandlingar efter lagens ikraftträdande och var därmed inte skyddad av 97 §. Detta fall passade enligt dem inte bra ihop med majoritetens ställningstagande att latent odelsberättigades anspråk, som förmodligen aldrig skulle bli verklighet, skulle skyddas. Minoriteten lyfte också fram principfrågan ”om den stilling domstolene bør indta med hensyn til spørsmaalet om at tilsidesætte en lov som grundlovstridig i tilfælde hvor der derom maa erkjendes at kunne være tvil eller delte meninger”.211 De hänvisade till koncessionssaken, Rt. 1918 I s. 401. Minoriteten menade på denna grund att Høyesterett borde vara försiktig med att förklara en lag tillbakaverkande och i strid med 97 § grundlagen och ansåg därmed att lagen inte var grundlagsstridig. Berg och Thinn tillade att den bindande lagen kunde tillämpas mot den berörde mot ersättning, ”saafremt han mener og vil gjøre gjældende, at der ved loven er paaført ham noget økonomisk tap”.212 Deras resonemang i övrigt antyder att någon sådan förlust inte var aktuell. År 1905 delades Høyesterett i två avdelningar, vilket var en åtgärd riktad mot den höga arbetsbelastningen. En bieffekt var dock risken förmotstridiga avgöranden. I rättsfallenRt. 1924 s. 12 ochRt. 1924 s. 18 komHøyesterett till motsatt resultat i två likartade fall. Vinstbeskattning på försäljning av fast egendom som ägt rum innan skattelagen trädde i kraft ansågs oförenlig respektive förenlig med 97 § grundlagen.213 De två följande fall –Rt. 1925 s. 588 ochRt. 1925 s. 796 – där frågan uppkom avgjordes därför i plenum. Resultatet blev i det första fallet att majoriteten ansåg lagen vara grundlagsenlig, och i det sistnämnda fallet böjde sig minoriteten för det första pleniavgörandets prejudikatverkan.214 Stortinget lagstiftade också om ett sådant för211 Rt. 1918II s. 47 på s. 50. 212 Rt. 1918II s. 47 på s. 51. 213 Se Sandmo 2005 s. 46-52. 214 Se också Arne Vislie, ”Om prejudikater i Høyesteretts plenum” i TfR1957 s. 292 samt Hiorthøy 1967 s. 130, Eckhoff 1975:2 s. 200 och Castberg 1930 s. 332 Motstridiga prejudikat och plenibehandling
RkJQdWJsaXNoZXIy MjYyNDk=