kapitel 4. demokratiseringen och statsmakternas ombalansering 337 kunde förbjudas utan ersättning även om en välförvärvad rätt hos handlarna kränktes härigenom. Fallet belyser att fler omständigheter än de rent konstitutionella spelade in vid domstolsbedömningen. Minoriteten menade att en ny alkoholpolitik – med beaktande av alkoholens samhällsfarlighet i mer allmänna termer – inte kunde genomföras utan ersättning till rättighetshavarna. Enligt Eckhoff syftade minoriteten troligen till en utredning av Jon Skeie, som låg till grund för ett lagförslag som utgick från att välförvärvade rättigheter att sälja alkohol utan vidare kunde dras in.191 Detta ledde till en modifierad praxis i Rt. 1922 s. 624, varom mera nedan. Den som ägde vattenfall av viss storlek skulle enligt lag av år 1909 ha rätt att sälja detta till norska staten, norska kommuner eller norska medborgare, men om han ville sälja till annan krävdes koncession, som skulle beviljas för 60-80 år åt gången, varefter rätten utan vederlag skulle hemfalla till staten. Skulle markägare, som ville sälja vattenrätten, få ersättning av staten för prisminskningen till följd av hemfallsrätten? Høyesterett avslog i Rt. 1918 I s. 401 ersättningskravet men fann i enighet att lagprövningen existerade, en fråga som uttryckligen bedömdes eftersom parterna hade haft olika meningar om detta.192 Staten hade – med Eckhoffs ord ”merkelig nok”193 – för första gången sedan Dunker, och efter det att lagprövning utförts i trettio år, pläderat för att domstolarna inte hade lagprövningsrätt. Eckhoff räknade tiden från Aschehoug ochRt. 1890 s. 455.194 Förstevoterande, assessor Backer, menade med stöd av Aschehoug och Morgenstierne samt av dem åberopade domar, att saken var klar i både teori och praxis, men att 105 § grundlagen inte var åsidosatt in casu, eftersom ägaren inte var skyldig att försätta sig i den situationen att egendomen så småningom måste avges till staten. Assessor Mejdell förde ett intressant resonemang där han först tog avstånd från ”mere eller mindre metafysisk uklare naturretslige betragtninger”195 och sedan förklarade att grundlagen skulle tolkas utifrån den rättsuppfattning som gjorde sig gällande när den antogs. Han menade att domstolarna skulle avgöra om 105 § var tillämplig, oavsett vad lagstiftaren hade sagt om detta, för 105 § måste läsas i sammanhang med 191 Eckhoff 1975:2 s. 199. 192 Rt. 1918I s. 401 på s. 404. Se Sandmo 2005 s. 131-138. 193 Eckhoff 1975:2 s. 197. 194 Eckhoff 1975:2 s. 196-197. 195 Rt. 1918 I s. 401 på s. 407. • ’Den stora koncessionssaken’
RkJQdWJsaXNoZXIy MjYyNDk=