konstitutionellt kritiskt dömande, volym i 332 Sundberg, Myrberg och Malmgren drog av orden ’icke lärer förtjäna avseende’ slutsatsen, att Högsta domstolen ingått i prövning av förordningarnas grundlagsenlighet.166 Skälet till denna slutsats kan vara att Högsta domstolen genom denna formulering frångått underinsernas klara avståndstagande från lagprövningen. Närmast sanningen kom nog Gustaf Petrén: Högsta domstolen uttryckte sig försiktigt, och ordalagen ”icke --- förtjäna avseende” anses enligt honom ”enligt gängse domstolsterminologi täcka såväl det fall, att domstolen icke ägt ingå i prövning av invändningen, som det fall, att invändningen prövats men ogillats.”167 Sundberg anslöt sig sedan till denna uppfattning.168 Referatrubriken i NJA1928 s. 88 inleddes med det klassiskt vaga ”Fråga om [---]” och avsåg huruvida Neuendorff hade skyldighet att underkasta sig reglementet. Märkligt i NJA1928 s. 125 är att Högsta domstolen formulerade referatrubriken ”Äger domstol pröva, huruvida av K. M. utfärdade förordningar äro mot grundlag stridande?” – den frågan besvarades ju inte, särskilt som ’icke förtänar avseende’ kan tolkas antingen som ja eller nej. Med beaktande av detta kan sammantaget sägas att Högsta domstolen inte uttryckligen erkände prövningsrätten år 1928. Den avvisade den dock inte heller, och undvek att bibehålla rådhusrättens tydliga förklaring att domstol inte kunde utföra lagprövning. Högsta domstolen höll alla dörrar öppna. Även omdomstolarnamöjligen ansåg sig kunna åsidosätta grundlagsstridiga förordningar, gjorde de det inte. Undén, som på 1950-talet polemiserade mot lagprövningen, menade apropå det Neuendorffska målet att domstolarna visat en ”stark obenägenhet att underkänna statsmakternas beslut”.169 Jägerskiöld menade något senare: I RÅ1929 ref. 75 var det fråga om två medlemmar av Sveriges kommunis166 Sundberg 1930 s. 382, Myrberg 1930 s. 165, Robert Malmgren, Sveriges författning. En lärobok i svensk statsrätt, bd 2, Malmö 1941, s. 152. Se också Westerståhl 1941 s. 127. 167 Gustaf Petrén, ”Domstols lagprövningsrätt” i SvJT1956, s. 506. 168 Sundberg 1960 s. 68. 169 Undén 1956 s. 261. 170 Jägerskiöld 1964 s. 17. • Vad innebar att invändingen”icke lärer förtjäna avseende”? ”Domstolarnas uppgift var icke lätt, ty förflyttningsplikten var rent logiskt icke möjlig att förena med grundlagens bud, men hade å andra sidan en så lång praxis till grund, att det var betänkligt att förklara plikten vara icke realiserbar.”170 • Negativ religionsfrihet?
RkJQdWJsaXNoZXIy MjYyNDk=