kapitel 4. demokratiseringen och statsmakternas ombalansering 331 honom. Han gjorde gällande att beslutet och reglementet stred mot 36 § regeringsformen. Staten invände att det inte ankom på domstol att pröva det. Stockholms rådhusrätt ansåg sig inte kunna pröva huruvida bestämmelsen var grundlagsstridig och ogillade Neuendorffs talan. Svea hovrätt fastställde rådhusrättens domslut, men en minoritet – de två i tjänsten yngsta domarna, e.o. assessorn Nordenadler och t.f. fiskalen Rudewall – prövade föreskrifterna i reglementet mot 36 § regeringsformen och åsidosatte dem. Nordenadler framhöll att tjänstemans underlåtenhet att anmäla att han inte underkastade sig reglementet inte kunde anses motsvara en sådan egen ansökan som krävdes för förflyttning enligt 36 § regeringsformen. Avgörande för Högsta domstolens majoritet var att Neuendorff underkastat sig reglementet, varför det var bindande för honom. Hans invändning att han ändå inte var skyldig att följa reglementet på grund av dess grundlagsstridighet förtjänade, enligt Högsta domstolens majoritet, inte avseende. Ingen ledamot ville åsidosätta reglementet. Den förändring som har inträtt i förhållande till fallen tjugo år tidigare är att motiveringarna är något mer utförliga. Formuleringen att invändning om förordnings grundlagsenlighet ”icke förtjäna[de] avseende” återkom i NJA1928 s. 125. Där hävdade tobakshandlanden Öström att vissa föreskrifter om tobaksimport och tobakskatt stred mot grundlagen, varför han skulle få tillbaka vissa erlagda skattebelopp. Det handlade omett importförbud, som givits retroaktiv verkan, ochÖströmmenade att det stred mot rättighetsgarantierna i 16 § och att kungen borde ha inhämtat riksdagens samtycke. Syftet med den ifrågasatta bestämmelsen var att hindra att tobaksvaror infördes enligt äldre regler i väntan på riksdagsbehandling av ett lagförslag om tobaksskatt. Stockholms rådhusrätt var åter tydlig: Svea hovrätt ansåg sig inte heller kunna pröva grundlagsstridigheten. Högsta domstolen uttalade, att ”vad Öström i målet gjort gällande därom att [två kungl. förordningar] skulle vara mot grundlag stridande icke lärer förtjäna avseende”, varför hans talan ogillades.165 164 NJA1928 s. 125 på s. 127. 165 NJA1928 s. 125 på s. 128. • Tobakshandlanden Öström ”Enär Öströms i målet förda talan vore grundad på förmenandet att innehållet av vissa i vederbörlig ordning utfärdade författningar strede mot grundlag, men det icke tillkomme R.R:n att ingå i prövning härav, bleve Öströms talan ogillad.”164
RkJQdWJsaXNoZXIy MjYyNDk=