konstitutionellt kritiskt dömande, volym i 326 UfR1912 s. 545 (tiondeavlösning) och den lagstiftande och verkställande maktens efterföljande tysta accept därav, Olrik har antagit att så skedde genomUfR1918 s. 495 (maximipriser)140 medan Christensen141 har antagit att så skedde medUfR1921 s. 148 (länsavlösning): ”Det var ikke hos domstolene tvivl om, at man kunne efterprøve spørgsmålet om grundlovsmæssigheden.”142 Andersen har åter efter genomgång av dessa fall konstaterat att Høyesterett klargjorde sin lagprövningsrätt ”rent ud”143 i UfR1921 s. 168 (grundbyrder). Noterbart är att i intet av dessa fall åsidosattes lagen. Det enda exemplet på att så skedde är Østre landsrets dom i UfR1921 s. 148 (länsavlösning I), men den ändrades av Højesteret. Domstolarnas försiktighet beskrevs av Poul Andersen genom en hänvisning till Aschehougs uttalande att om domarna var tveksamma till om lagen var grundlagsstridig borde de vara försiktiga med att åsidosätta den.144 Hanmenade senare att normprövningsmarginalen var för bred, för i UfR1921 s. 644 (fæsteavlösning) borde lagen ”ret klart”145 ha ansetts grundlagsstridig. Sikkerhedsdoktrinen i kombination med den svårbedömda frågan om expropriationsersättning storlek och dessutom politiskt känsligt. En avvikande uppfattning finns i en artikel hos stud.jur. Søren Skov Knudsen apropå Alf Ross’ ställningstagande att lagprövningen kunde upphävas genom lag. Knudsen menade visserligen att lagprövningsrätten fanns och inte kunde upphävas genom vanlig lag, men han menade också att den inte hade uppkommit genom 1921 års avgöranden, eftersom Højesteret varit pressad av regeringen på ett så kraftigt sätt att domstolen ”ikke mente at besidde magt til at gennemføre en kamp med regeringen, hvilket må være ensbetydende med, at højesteret ikke mente at besidde den omhandlede prøvelsesret”.146 Han läste alltså samman utgången i målet med statsmakternas styrkeförhållanden och uppfattade den lagprövning som gjorts som blott ett kosmetiskt inslag i avgörandena. Hanmenade emellertid att en fast praxis sedankonstruerades på denna bräckliga grund, detta genom några senare rättsfall.147 Alf Ross ansåg Knudsens tolkning som egenartad, 140 Eyvind Olrik, ”Meddelselser fra den danske Højesterets praksis” i TfR1920 s. 296, jfr Jørgensen 1933:2 s. 296. 141 J. P. Christensen 2003 s. 14. 142 J. P. Christensen 2003 s. 14. 143 P. Andersen 1930 s. 359. 144 P. Andersen 1930 s. 359. 145 P. Andersen 1954 s. 473. 146 Søren Skov Knudsen, ”Kan domstolenes ret til at prøve grundlovsstridige love fratages dem ved lov?” i Juristen1959 s. 146.
RkJQdWJsaXNoZXIy MjYyNDk=