kapitel 4. demokratiseringen och statsmakternas ombalansering 325 kontroversiellt in på 1950-talet. Dr. jur. Erik Brüel anförde att regeln inte gällde lika för alla domare, eftersom vissa domstolspresidenter och ledamöterna i Højesteret och landsrätterna fick en pension som motsvarade hela lönen. Han satte avgörandet i samband med att ”Ledelsen af de kollegiale Retter ved denne Lejlighed uden om Dommerforeningen sluttede Forlig med den lovgivende Myndighed paa Bekostning af Underretsdommerne.”134 Troels G. Jørgensen invände att det väsentliga för Højesteret hade varit att regeln gällde generellt för alla domare utan skönsmässiga inslag, och att skillnaden mellan olika domarkategorier hade en bakgrund i en sedan tidigare rådande praxis. Han tillbakavisade Brüels insinuation om att Højesteret skulle ha låtit lagen passera mot att ledamöterna fick pension motsvarande lönen.135 Erik Brüel återkommed besked om att han varken hade antytt eller insinuerat något sådant, men att han kritiserade de högre domarna för att de inte hade krävt likabehandling av landets domare.136 Att domstolarna kundetillämpagrundlagen är klart genom ett antal rättsfall, bland andraUfR1899 s. 46 (avgift till Folkekirken), 1904 s. 231 (fredning inskränkte fiske), 1908 s. 29 (väg i Randers), 1912 s. 545 (tiondeavlösning), 1921 s. 148 (länsavlösning). Vissa begrepp fick dock lagstiftaren själv tolka, såsom ”almenvellet”. Läser man sammanUfR1913 s. 457 (Esbjergs hamn) och 1921 s. 168 (grundbyrder) kan man konstatera att lagstiftaren fick göra avvägningen av om ”almenvellet” var ett tillräckligt starkt intresse, men att domstolarna skulle ingripa om detta intresse inte alls förelåg. Den samlade tendensen i rättsfallen är alltså att grundlagen var en del av den för domstolarna tillämpbara materiella rätten. Å andra sidan skulle mycket krävas för att en lag faktiskt skulle åsidosättas som grundlagsstridig. Lassen,137 Jørgsensen138 och Andersen139 har antagit att domarnas prövning av lagars grundlagsenlighet etablerades genom 133 E. Andersen 1947 s. 46-47, se närmare kap. 5 avsnitt 5 del II. 134 Erik Brüel, ”Nogle Bemærkninger om Domstolenes saakaldte Uafhængighed” i UfRB 1953 s. 249-250. 135 Troels G. Jørgensen, ”Om Aldersgrænsen for Dommere” i UfRB 1953 s. 325-326 136 Erik Brüel, ”Om Aldersgrænsen for Dommere. Svar til fhv. Højesteretspræsident, Dr. jur. Troels Jørgensen” i UfRB 1954 s. 105-106. 137 Lassen 1912 s. 360. 138 Jørgensen 1933:2 s. 298-300. 139 P. Andersen 1930 s. 358. Sammanfattande slutsatser: Grundlagstillämpning; lagprövning med ’sikkerhed’ eller ej alls
RkJQdWJsaXNoZXIy MjYyNDk=