kapitel 4. demokratiseringen och statsmakternas ombalansering 321 enlighet.113 Ditlev Tamm har som en tänkbar förklaring till domstolarnas återhållsamhet nämnt att de inte uppfattade sig som en tredje statsmakt på samma nivå som lagstiftningsmakten. Även om domarna i Højesteret vid denna tid kunde tänkas vara inspirerade av Goos, så hade han ju visserligen framhållit domarnas uppgift att skydda individuella rättigheter men också förklarat att domstolarna var en underordnad statsmakt.114 Problemet här är att domarna visserligen kunde pröva lagars grundlagsenlighet, men om kraven för att åsidosättande skulle ske var tillräckligt höga skulle denna kompetens aldrig komma att utnyttjas utan var illusorisk. Detta har indirekt kommit till ganska tydligt uttryck115 genom en metafor som ”Bjerget barslede og fødte en mus”116 och en liknelse med en pojke som står vid vattnet och säger ”Jeg tør gaa ud, jeg tør gaa ud, men jeg vil ikke i Dag”.117 Vad man kan konstatera är dock att Højesteret inte var särskilt precis i sitt resonemang. Frågan handlade om full ersättning vid expropriation, en fråga som alltid är svårbedömd. Säkerheten, som krävdes, handlade just om frågan om ersättningsnivån var grundlagsenlig. Det krävdes då en viss grad av säkerhet för att domstolen skulle säga att det inte var fråga om full ersättning och att lagen därmed inte helt och hållet nådde upp till grundlagens krav. År 1919 diskuterades länsavlösningslagen i Folketinget. Statsministern och justitieministern C. Th. Zahle (radikale venstre) avvisade ett socialdemokratiskt, längre gående förslag av den anledningen att det aldrig skulle hålla i domstol. Han var ganska utförlig i sin argumentation för att domstolarna bevakade de gränser grundlagen ställde upp för lagstiftningen.118 När sedan Østre Landsret hade åsidosatt den lag som Zahle hade stått bakom, var han, liksom justitieministern K. K. Steincke, kritisk. Kritiken fortsatte även efter det att Højesteret hade krävt ”Sikkerhed” för att åsidosätta grundlagsstridiga lagar och återkom år 1926 i anledning av föreslagna ändringar i retsplejeloven. Zahle framhöll då att det fanns en underlig motsägelse i att ”Højesteret blindt fulgte Provisorieregimentet hele Provisorietiden igennem” men nu ville utöva lagprövning och ”skønne over, hvorvidt de Love, som er blevet til paa fuldkommen lovlig Maade, skal føres ud i Livet efter deres Ind113 J. P. Christensen 2003 s. 14. 114 Tamm 1997 s. 93. 115 Jfr J. P. Christensen 2003 s. 16. 116 Borum 1969 s 57. 117 Knud Illum, Lov og ret, Kjøbenhavn 1945, s. 145. 118 Rigsdagstidende, Folketingets forhandlinger, 1918-19 sp. 7954-56. Politisk debatt
RkJQdWJsaXNoZXIy MjYyNDk=