kapitel 4. demokratiseringen och statsmakternas ombalansering 317 stiftaren. Grunden för expropriationen var en lag om utvidgning av Esbjergs hamn, vilken gav rätt till expropriation av sådana litet bebyggda områden i och kring Esbjerg vilka staten hade intresse av att äga. Københavns gæsteret skrev i sin dom att ”Hvad enten det nu antages, at Domstolene ere berettigede til at paakende Spørgsmaal om Lovgivningsmagtens Grænser eller ej”91 fick det antas att frågan om expropriationen av de aktuella områdena krävdes av det allmänna bästa hade slutligt avgjorts genom den stiftade lagen. Rätten ansåg att ministeriet hållit sig inom lagens gränser i de ifrågasatta enskilda expropriationsbesluten. Højesteret fastställde underrättens dom. När det gäller frågan om lagstiftaren verkligen suveränt avgjorde frågan om ’almenvellet’ bör jämföras medUfR1921 s. 168 och 1967 s. 22,92 varom mera i det följande. I referatet i Ugeskrift for Retsvæsenhar redaktören tillfogat en not i anslutning till underrättens formulering ”Hvad enten det nu antages […]”. Där uttalades att Højesteret ”lod […] dette intrikate Spørgsmaal ligge”: Uttalandet var direkt riktat mot justitiarius Lassens referat av UfR1912 s. 545, vilket framgår av en hänvisning ”Se dog […]” till hans uttalande. En av redaktörerna var højesteretsassessorn Gram, och det har ju ett visst intresse om Højesterets interna motsättningar i rättsuppfattningen kom till uttryck i fotnoter till rättsfallsreferat.94 Enligt Poul Andersen bör det också fästas vikt vid att det inte gjordes gällande inför Højesteret att invändningen om grundlagsstridighet borde avvisas. Han fann i voteringsprotokollen stöd för att det fanns meningsskiljaktigheter mellan domarna: någon ansåg att lagprövningen var erkänd genomUfR1912 s. 545 medan någon annan inte ansåg sig bunden av den domen.95 I UfR1918 s. 495 ansåg Højesteret att fastställda maximipriser för vissa varor inte stred mot grundlagens skydd för äganderätten. 91 UfR1913 s. 457 på s. 460. 92 Se Zahle 1986 bd 4 s. 110. – Jfr också UfR 1927 s. 1060, 1928 s. 671 och 1936 s. 99. 93 UfR1913 s. 457 på s. 460. 94 Redaktörer var højesterettsassessor R. Gram och overretsassessor E. Tybjerg. Jfr Jörgensen 1933:2 s. 298, som tillskriver uttalandet Gram, samt Borum 1969 s. 55-56, Sørensen 1969 s. 296 och 1973 s. 299. 95 Poul Andersen, ”Kan Domstolenes Kompetence til at prøve Loves Grundlovmæssighed frakendes dem ved Lov?” i Juristen1960 s. 113. ”Om der herefter foreligger nogen Højesteretsdom, af hvilken det med Sikkerhed kan udledes, at Højesteret anser sig for kompetent til at slaa fast, at en endelig Lov er ugyldig som stridende mod Grundloven, er vel nok tvivlsomt”.93
RkJQdWJsaXNoZXIy MjYyNDk=