konstitutionellt kritiskt dömande, volym i 312 Erichs förslag återkom år 1931 som proposition.69 Skälen var kortfattade: regeringen framhöll att frågan var principiellt och praktiskt viktig och därför borde regleras.70 Grundlagsutskottets majoritet – vars yttrande riksdagen biföll – framhöll att rättsläget var klart även om lagprövningen var oreglerad: Utskottet framhöll att varken Erichs motion eller ett i Tyskland år 1926 framställt liknande förslag lett till resultat. Utskottet ansåg att det var tillräckligt att republikens president hade rätt att vägra stadfästa grundlagsstridig lag. Presidenten kunde i sådant sammanhang begära Högsta domstolens eller Högsta förvaltningsdomstolens yttrande över grundlagsenligheten. Dessa garantier hade visat sig effektiva och förslaget motsvarade inget praktiskt behov.72 Utskottet fortsatte med att slå fast att det inte fanns anledning att ”skrida till en så djupt ingripande och till sina verkningar betänklig ändring i gällande rätt, som i propositionen föreslagits”. Att låtaHögsta domstolen ”förbjuda och upphäva tillämpningen av en av riksdagen till och med enhälligt antagen och av republikens president stadfäst lag” vore ”att föra detta lagskipningsorgan utanför dess egentliga verksamhetsområde och åt detsamma, om ock visserligen blott negativt, överlämna att besluta i den lagstiftande maktens angelägenheter.”73 Konflikter kunde uppkomma mellan lagstiftaren ochHögsta domstolentill men för dess vanligalagskipandeverksamhet.74 I riksdagsdebatten framhöll riksdagsmannen och rättshistorikern Ernst Henrik Estlander att 92 § visserligen allmänt tolkades som att prövning av lagars grundlagsenlighet var utesluten, men att den också kunde uppfattas som att lagprövning var tillåten för alla domare. Eftersom han menade att den borde uppfattas så, instämde han i avslagsyrkandet. Han gjorde sig till tolk för underrättsdomarna och menade att den dömande myndigheten 69 R. Erich, ”Aktuella författningsfrågor i Finland” i SvJT, 1931, s. 213-220, ssk. s. 217-219. 70 Regeringens prop. 1931:8, Riksdagen 1931, Handlingar I, s. 2 och 4. 71 Grundlagsutskottets bet. 1931:8, Riksdagen 1931, Handlingar I, s. 2. Jfr Stora utskottets betänkande 1931:47, Riksdagen 1931, Handlingar I, och Riksdagens svar på prop. 1931:8, Riksdagen 1931, Handlingar I. 72 Grundlagsutskottets bet. 1931:8, Riksdagen 1931, Handlingar I, s. 2-3, Riksdagens svar på prop. 1931:8, Riksdagen 1931, Handlingar I, s. 2. 73 Båda citaten från Grundlagsutskottets bet. 1931:8, Riksdagen 1931, Handlingar I, s. 3, Riksdagens svar på prop. 1931:8, Riksdagen 1931, Handlingar I, s. 2. 74 Grundlagsutskottets bet. 1931:8, Riksdagen 1931, Handlingar I, s. 3. ”Men med beaktande av denna frågas behandling vid regeringsformens stiftande har dock, ehuru även en motsatt åsikt framträtt, den uppfattning stadgats, att lagskiparen icke äger rätt att pröva, huruvida en lag är stridande emot grundlag.”71
RkJQdWJsaXNoZXIy MjYyNDk=