kapitel 4. demokratiseringen och statsmakternas ombalansering 309 Det var den kommunistiska revolutionen i Ryssland som föranledde dessa ord: som exempel angav Hermanson att riksdagen med enkel majoritet införde ryska rådsinstitutioner.58 Det som kommer till uttryck här är motståndsrätten, somdiskuterats beträffande Stang. Här kommer den dock klart till uttryck. Under 1923 års diskussioner ställdes fråganÄr lag, som tillkommit i strid mot grundlag, rättsgiltig och bindande för domare och annan tjänsteman?59 Vid centralavdelningen inledde hovrättspresidenten jur. dr Kaarlo Ignatius. Hans utgångspunkt var att grundlagen innehöll noggranna stadganden om hur lag skulle stiftas och att det i 95 § regeringsformen stadgats att den var en orygglig grundlag som inte kunde ändras, förklaras eller upphävas och från vilken avvikelser inte kunde göras i annan ordning än angående grundlag i allmänhet var stadgat. Föranledd av Lex Pulkkinen-fallet fann han anledning att agera, eftersom han önskade att den av Wrede,60 Hermanson61 och Erich62 omfattade åsikten – ett jakande svar på den ställda frågan – skulle bli ”motsagd, innan den hinner bli upphöjd till dogm”.63 Han åberopade i en artikel samma år, liksom Carl Ussing, Lord Bryce, men Ignatius lyfte uttryckligen fram Bryces resonemang att lagprövningen självklart tillföll domstolarna, dels eftersom det var en rättstillämpningsfråga, dels eftersom ingen annan institution utförde samma prövning. Varför skulle detsamma inte gälla i Finland?64 Ignatius hade svårt att förstå läsningen av 92 § regeringsformene contrario, så att lag skulle anses utesluten från dess tillämpningsområde. Han påpekade, att 92 § behandlade frågan om förordning som tillkommit på behörigt sätt men vars innehåll stredmot grundlag eller annan lag. Han vill skilja detta från frågan om lag som tillkommit på ett formellt felaktigt sätt. Om sådan omstörta grundlag. Hörsamhet gentemot dem, som usurpera statsmakt och företaga sig statskupp eller revolution, är man icke skyldig.” i Hermanson 1923 s. 158. 58 Hermanson 1923 s. 147-158 och 1924 s. 58. 59 FiJFT1924, s. 200-220, jfr Olsson 1994:1 s. 244-246 och 1994:2 s. 464-466. 60 Rabbe Axel Wrede, Finlands rätt och samhällsordning, bd 2, Helsingfors 1921, s. 171. 61 Se kap. 3 avsnitt 1. 62 Rafael Erich, ”Die Entwicklung des öffentlichen Rechts in Finland” i Jahrbuch des öffentlichen Rechts der Gegenwart, bd 11, 1922, s. 112. 63 FiJFT1924, s. 201. 64 Ignatius 1923 s. 154-161. Jfr James Bryce, The American Commonwealth, bd 1, New York 1919, s. 242-261. ”…motsagd, innan den hinner bli upphöjd till dogm…” Juridiska föreningens diskussioner 1923
RkJQdWJsaXNoZXIy MjYyNDk=