konstitutionellt kritiskt dömande, volym i 304 Efter kejsardömets fall, konstitutionella förvecklingar och inbördeskrig25 stadfäste år 1919 riksföreståndaren Mannerheim en av lantdagen antagen ny regeringsform. Folksuveränitetsprincipen var ledande – ”Statsmakten i Finland tillkommer folket, som företrädes av dess till riksdag församlade representation”26 –, men statens funktioner fördelades så att riksdagen och presidenten hade den lagstiftande makten, presidenten och statsrådet den verkställande makten och oberoende domstolar den dömande makten.27 Bortsett från skillnaden mellan kung och president är funktionsfördelningen lik den danska grundlagens. Den skiljer sig från den svenska genom att domstolarna där var underordnade kungen och från den norska genom att kungen inte där deltog i lagstiftningsmakten utan blott hade ett suspensivt veto. Lag stiftades genom beslut av riksdag och president. Över statsrådets förslag till proposition kunde yttrande inhämtas från Högsta domstolen eller Högsta förvaltningsdomstolen eller bådadera, och presidenten kunde inhämta sådant yttrande även efter riksdagens beslut att anta en lag. Presidenten stadfäste lagen, och om han vägrade stadfästelse blev den ändå gällande om riksdagen efter nya val åter antog den. Presidenten hade också rätt att utfärda förordningar i sådana ämnen som tidigare reglerats genom administrativa stadganden. Förordningsrätten omfattade även bland annat verkställighetsföreskrifter till lagar ochmyndigheternas organisation.28 I 95 § regeringsformen stadgades att den var en orygglig grundlag som inte kunde ändras, förklaras eller upphävas och från vilken avvikelser inte kunde göras i annan ordning än angående grundlag i allmänhet var stadgat. För sådan lagstiftning gällde att förslaget, efter att ha antagits vid en lantdag, måste vila till dess val hållits och då antas med två tredjedels majoritet. Om lantdagen i plenum med fem sjättedels majoritet förklarade ändringen brådskande, kunde förslaget antas med två tredjedels majoritet utan att det fick vila.29 Redan år 1918 hade Högsta domstolen och Högsta förvaltningsdomstolen inrättats som självständiga domstolar.30 Högsta domstolen anförtroddes 25 Se om dess rättsliga efterverkningar och om de politiska processerna till och med andra världskriget Björne 2007 s. 497-507. 26 2 §RF1919. 27 2 §RF1919. 28 18-19, 28 §§ RF 1919. 29 60 § lantdagsordningen 1906. 1919 års regeringsform Grundlagens huvuddrag
RkJQdWJsaXNoZXIy MjYyNDk=