konstitutionellt kritiskt dömande, volym i 302 Enligt en förordning av år 190215 kunde domare, som utfört handlingar som inte var förenliga med tjänsteplikt och tjänsteställning, avskedas av justitiedepartementet med generalguvernörens samtycke. Enligt samma förordning förbjöds åtal för tjänstefel om inte den åtalade tjänstemannens förman eller generalguvernören givit tillstånd till åtalet. Senaten ålade hovrätterna att tillämpa detta förbud, och det skulle omfatta även redan anhängiggjorda mål.16 Det fanns alltså inte längre rätt till domstolsprövning av beslut om avsked av domare,17 vilket stred mot grundlagen,18 och begångna brott i tjänsten var inte längre den enda avskedsgrunden.19 Detta påverkade advokatfiskalens åtalsfunktion inom hovrätten. Hovrätterna vägrade tillämpa bestämmelserna, då dessa saknade rättslig grund.20 Vid en mönstring enligt den nya värnpliktslagen i april 1902 i Helsingfors beslutade guvernören Kaigorodov att låta en kosacktrupp skingra en demonstration mot den olagliga mönstringen. Advokatfiskalen Schybergson i Åbo hovrätt åtalade Kaigorodov för tjänstefel, och hovrätten beslöt att vittnen skulle höras den 26 och 27 februari 1903 i Helsingfors rådstuvurätt. Advokatfiskalen och hovrätten tillämpade inte det olagligt tillkomna kravet på generalguvernörens tillstånd för tjänstefelsåtal. Därför avskedades den 23 februari 1903 dessa domare utan rätt till pension. Platserna besattes av undfallenhetsmän. I Vasa hovrätt avsattes tre domare och i Viborgs hovrätt tio. Även ett antal borgmästare avskedades. År 1906 återställde emellertid kejsaren de förhållanden som gällt innan Bobrikov kom till makten,21 och den 26 mars 1907 hölls en ceremoni där de olagligt utnämnda avgick och de olagligt avskedade återinsattes i sina ämbeten.22 År 1912 utfärdades utan lantdagens hörande en bestämmelse om att ryska medborgare bosatta i Finland skulle jämställas med finska medborgare. En särskild straffbestämmelse utfärdades mot finska statstjänstemän som inte iakttog detta; de skulle dömas till böter eller frihetsberövande i högst ett år och fyra månader. Målen skulle hanteras av åklagare och domstol i S:t Pe15 Kejserl. förordning 1.8.|14.8.1902, FFS 1902:32 nr 26 jfrd med nr 25, s.d. 16 [Eirik Hernborg m.fl.], Finlands författningskamp 1898-1905, Helsingfors 1907, s. 70. 17 Kejserl. förordning 27.6.|10.7.1902, FFS 1902:24, Juva 1963 s. 56-61. 18 2 och 31 §§ regeringsformen jämförda med 4 § i 1786 års riksdagsbeslut och stadfästelsen av förenings- och säkerhetsakten, se [Hermanson] 1892 I s. 100, 111, 118-119, Wrede 1911 s. 92-93. 19 [Hernborg m.fl.] 1907 s. 68-69. 20 [Hernborg m.fl.] 1907 s. 67-71, Juva 1963 s. 62-63, Sundberg 1983 s. 40-41. 21 Lag 9.12.|22.12.1906, FFS 1906:63 s. 1, Björne 1990 s. 180-183. 22 Hernborg 1907 s. 71-74, Juva 1963 s. 60-63, Sundberg 1983 s. 41-45.
RkJQdWJsaXNoZXIy MjYyNDk=