och blev ett eget kungarike i personalunion med Danmark år 1918. Parlamentarismen hade införts i Norge redan år 1884, och samma sak skedde i Finland år 1919 samt successivt från 1900-talets tidiga år i Sverige och Danmark med fullbordan år 1917 respektive 1920. Allmän och lika rösträtt infördes i Norge för män år 1898 och för kvinnor år 1913, i Finland år 1906, i Danmark år 1915 och i Sverige år 1921. På detta sätt förstärktes parlamentens legitimitet när det gällde att lagstifta för att förändra. Kungamaktens vetorätt – som kunde anses som en konstitutionell kontroll av lagstiftningen – försvann i praktiken. Förordningsmakten, om än med olika innebörd i de olika länderna, blev i realiteten regeringens förordningsmakt, som indirekt kontrollerades av parlamenten. Den monarkiska principen, där kungen i delar av sin maktutövning behövde ständernas medverkan, eller synsättet att den högsta makten var delad mellan kung och riksdag, ersattes av ett folksuveränitetstänkande.1 Om man gör en internationell utblick i närområdet kännetecknas perioden av Weimar-republikens inrättande år 1919. Under dess inledande år rådde instabilitet till följd av hög arbetslöshet och inflation, och de problemen återkom efter den amerikanska börskraschen år 1929. Detta beredde vägen för Hitlers maktövertagande år 1933. I Weimarrepubliken var, liksom i Sverige, Norge och Danmark, lagprövningen inte reglerad i grundlagen, men domstolarna förklarade sig under 1920-talet ha en rätt att pröva lagars grundlagsenlighet. Regler som avvek från grundlagen kunde dock antas med kvalificerad majoritet, och domstolarna tolkade gärna grundlagen på ett sätt som gav lagstiftaren stor handlingsfrihet.2 I USA var lagprövningen etablerad men allt mer kritiserad i takt med att olika typer av reformlagstiftning ansågs grundlagsstridig.3 konstitutionellt kritiskt dömande, volym i 298 1 För en mer utförlig översikt, se t.ex. Björne 2007 s. 9-12. 2 Se t.ex. Kessel 2011 s. 217-230. nionen mellanSverige och Norge upplöstes år 1905, och Finland blev efter en frihetskamp en självständig republik vid årsskiftet 1917-18. Island fick självstyre med parlamentarism år 1904 Kapitel 4. Demokratiseringen och statsmakternas ombalansering (ca 1900-1940) U
RkJQdWJsaXNoZXIy MjYyNDk=