kapitel 3. teoriernas slutenhet 296 allmänt uttalande om att domstolarna vid tvekan borde vara försiktiga med att åsidosätta en lag såsom grundlagsstridig, något som hade med oklarheter i grundlagen att göra. Naumann hade, när han förespråkade lagprövning, ett uppenbarhetsrekvisit, som också Blomberg anknöt till. Det är här fråga om en formellt definierad normprövningsmarginal. Den behöver inte ha en koppling till något större mått av lagstiftarlojalitet – jämför till exempel Blombergs ord om att den grundlagsstridiga lagen ”helt enkelt” kunde åsidosättas – utan härrör troligen från det enkla faktum att grundlagarna kunde lämna fältet fritt för olika tolkningar. Uttryckliga gränsdragningar med olika marginaler för olika normtyper kan knappast spåras. När det gäller de materiellt definierade normprövningsmarginalernan är Goos en föregångare, i och med att han avgränsade normprövningen till att avse individernas rättighetsskydd. Härigenom införde han visserligen inte olika marginaler för olika grundlagsskyddade fri- och rättigheter, men från en avgränsning av lagprövningen till att bara avse vissa sådana fri- och rättigheter till att ha olika marginaler för olika fri- och rättigheter är steget kort. Det som är slående under denna tidsperiod är inte bara hur teorierna kunde appliceras oavsett grundlagarnas faktiska utformning och hur teorierna medgav analytiska resonemang, utan också hur de begränsade de möjliga synsätten; det är fråga om en teoretisk slutenhet motsatt den praktiska öppenhet som var aktuell i föregående kapitel. Ser vi nu till de långa linjerna framgår att tendensen i Finland och Danmark från år 1860 till år 1900 pekade mot ett större mått av ingripande från domarnas sida. I Sverige var inställningen vid en jämförelse mellan dessa år likartad. I Norge var tendensen att domarna alltmer kunde ingripa mot grundlagsstridig lag, men tendensen vek redan snart efter 1890 års celebra rättsfall. Man kan till och med sammanfatta rättsläget i hela Norden år 1900 så, att domarna med stöd av rättsligt relevanta argument kunde åsidosätta formellt eller materiellt grundlagsstridig lag, men att de nog skulle vara mycket restriktiva med att verkligen göra det. Att så faktiskt skedde och hade skett i Norge måste samtidigt framhållas. Avslutning
RkJQdWJsaXNoZXIy MjYyNDk=