kapitel 3. teoriernas slutenhet 295 Det framgår emellertid av praxis att domarna var mycket restriktiva, även om de i några fall tillämpade grundlagen. Hade de åsidosatt en lag, hade detta säkert väckt stort uppseende; man kan här jämföra med Tschernings debattinlägg. De ansåg sig inte kunna pröva speciallags grundlagsenlighet, och om de prövade grundlagsenligheten i förändrade privilegier befanns de nya lagarna grundlagsenliga. Skillnaden mot Norge kan i detta avseende förklaras med att danska domare inte kunde använda ett generellt grundlagsförbud mot retroaktiv lagstiftning. Av särskilt intresse är emellertid att danska domare var de mest försiktiga samtidigt som statsmakternas likställdhet kom tydligast till uttryck i Danmarks grundlag. Den norska rättsutvecklingen påverkade emellertid Danmark från 1880-talet. Ett intressant 1860-talsfenomen är den förmedlande tolkningen. Detta begrepp användes i den svenska juridiska föreningens diskussioner år 1855 när det gällde förhållandet mellan lag och förordning. I den finska diskussionen år 1865 talade domaren Aminoff helt kort om domaren som lagens frie och självständige tolk. I Norge resonerade højesterettsjustitiarus Lasson på detta sätt, och i Danmark förde Scheel samman lagprövning och grundlagskonform tolkning till en helhet. Detta var ett sätt att komma förbi frågan om makterna var hierarkiskt ordnade eller sidoordnade och om lagtyperna var sidoordnade eller hierarkiskt ordnade. Tankesättet synes ha sitt ursprung främst i det praktiska dömandet och i civilrätten snarare än i statsrätten. När domaren ställdes inför ett fall gällde det att hitta den bästa lösningen. Denna inriktning på diskussionen har inte uppmärksammats på detta sätt tidigare, och det är inte lätt att förklara varför dessa tankar uppkom just på 1850- och -60-talen. Å ena sidan var det vid denna tid som tankar av denna typ började sättas på pränt genom att praktiskt verksamma domare började formulera sig i tidskriftsdiskussionerna; Lasson var ju också både praktiskt verksam domare och teoretiker. Å andra sidan var detta en brytningstid mellan olika sätt att se på staten. Den organiska teorin var i sin övergång till den statsrättsliga positivismen. Puchtas tankar om lagtolkning, och hans syn på domaren som vetenskapligt arbetande, var aktuella och hade inte ersatts av den statsrättsliga positivismens strikta begreppsapparat där lagens eller förordningens giltighet med sitt antingen-eller-tänkande ersatte den förmedlande tolkningens både-och. Diskussionen om normprövningsmarginalerna blev viktigare i takt med att frågan om lagprövningen blev mera praktiskt relevant. Aschehoug hade ett Normprövningsmarginaler
RkJQdWJsaXNoZXIy MjYyNDk=