konstitutionellt kritiskt dömande, volym i 288 Under åren fram mot sekelskiftet uppmärksammades frågans symboliska betydelse i Danmark och Finland och dess praktiska effekter i Norge och Sverige, och det kan då sägas att det amerikanska synsättet med en överordnad grundlag blev starkare på bekostnad av tyska teorier om den monarkiska principen, promulgationens väsentlighet etc. 1880- och 1890-talet präglas, genomMatzen, Aschehoug, Blomberg, Goos och Ussing av mindre teoretiskt abstrakta och mer praktiskt konkreta resonemang; individens rättighetsskydd skulle bevakas av en oavhängig domarmakt. Inte bara nya grundlagsverk utan också betydande grundlagsändringar kan uppfattas som ägnade att bli minnesplatser. Under den nu aktuella perioden finns några sådana: 1866 års representationsreform i Sverige och 1884 års genombrott för parlamentarismen i Norge hör dit. Dessa förändringar hade emellertid bara indirekt betydelse för frågan om domarnas konstitutionellt kritiska dömande. I Sverige förefaller denna aspekt inte ha beaktats i diskussionerna om dömandet, trots att den bättre folkrepresentationen gjorde lagstiftningen mer legitim. I Norge fick förändringen en indirekt men stor betydelse: Eftersom Aschehougs diskussion om lagprövningen länge ansågs utgöra en reaktion mot parlamentarismens införande, kunde lagprövningen framställas som ett ämbetsmännens odemokratiska och konservativa motstånd mot folkviljan. Den diskussion som jag har redogjort för och som går långt fram i tiden visar att de metaforer som knutits till de olika ståndpunkterna påverkat sättet att se på dem. Kopplingen mellan parlamentarismens införande i Norge och Aschehougs argumentation för lagprövningen gav, delvis genom ett missförstånd, under 1900-talet upphov till en mycket tydlig minnesplats, som det inte fanns lika tydlig täckning för i fakta – åtminstone inte när det gällde orsak och verkan, vilket inte hindrar att den ideologiskamotsättningen återspeglats korrekt. Det är här fråga om litterär gestaltning under skenet av historieskrivning, och metaforen ”käppen i demokratins hjul” är stark. För finskt vidkommande bör Fänrik Ståls sägner nämnas. Scenen med Landshövdingen är en litterär gestaltning med verkligt underlag. Den gjorde inte anspråk på att vara verklighetstrogen historieskrivning, men återgav 4. Sammanfattande slutsatser Minnesplatser: förhållandet lagstiftare – regering
RkJQdWJsaXNoZXIy MjYyNDk=