kapitel 3. teoriernas slutenhet 283 var två olika subjekt skulle prövningsrätt föreligga, men enligt Goos var det samma subjekt som dock uttalade sin vilja på två olika sätt.508 Även om detta inte anger varför den ena uttryckta viljan skulle föredras framför den andra, innebar detta enligt Goos att domstolarna kunde ha lagprövningsrätt. Han övergick sedan till frågan om deborde tilläggas denna rätt.510 Resonemanget är således ett annat än Matzens. Iakttagelsen av lagstiftningens former var ett samhällsintresse, och det var inte domstolarnas sak att bevaka det. Domstolarna var ”Vogtere for Individernes Ret”: Att domstolarna bara lyftes till nästan samma nivå som riksdagen framgår av att den dömandemakten alltid måste föras tillbaka till någon av maktens konstituerande element, ”en Monarch og Kredsen af aktive Statsborgere”.513 Detta hindrade dock inte att domstolarna utförde lagprövning, och Goos’ resonemang är speciellt på det sättet att han inte beaktade domstolarnas ställning i förhållande till de andra statsmakterna utan deras funktion och syfte, nämligen att vara det forum där enskilda parter kunde komma till sin rätt. Häri ligger också ett embryo till den sedan 1970-talet aktuella diskussionen om olika grader av intensitet i normprövningen (differentierade normprövningsmarginaler). Att domstolarna skulle skydda individernas rättigheter, men inte mer, innebär ju en avgränsning av normprövningen till vissa grundlagsfrågor.514 Å andra sidan lämnar den andra – som frågan om en föreskrift har beslutats av rätt organ – utanför, i alla fall så länge vissa rättigheter bara får inskränkas genom ett visst organs beslut. I detta avseende 508 Goos 1892 s. 473-474. 509 Goos 1892 s. 474. 510 Goos 1892 s. 474. 511 Goos 1892 s. 474, jfr s. 459-460. 512 Goos 1892 s. 474. 513 Goos 1892 s. 475. 514 Olsen 2005 s. 207 ”Nu er ganske vist Domstolenes Tilsidesættelse af den almindelige Lov som grundlovsstridig ikke en egentlig Haandhævelse af den forfatningsmæssige Regel mod Organets Villie. Det kan tvertimod siges, at det kun er at handle i Overensstemmelsemed og gjennemføre, hvad der er Lovgivningsorganets egen kundgjorte Villie.”509 ”Naturligt er derfor kun det, at de have Beføjelse til at tilsidesætte en almindelig Lov, der krænker Grundlovsbestemmelser, som ere trufne i Personenes Interesse, som Værn for deres Rettigheder. [---] Hertil bør Domstolenes Prøvelsesret med Hensyn til Lovenes Grundlovsmæssighed være begrænset. Men saa vidt bør den ogsaa gaa.”512
RkJQdWJsaXNoZXIy MjYyNDk=