kapitel 3. teoriernas slutenhet 275 skulle det innebära att domarna kunde pröva grundlagsenligheten hos lagar som stiftats av konung och riksdag gemensamt men inte hos kungens förordningar. Ingen företrädde den uppfattningen, och Aschehougs hänvisning till Naumann456 visar att ”sidstnævnte” är en felskrivning för ”førstnævnte”. Detta bestyrks ytterligare av att Aschehoug skrivit ”jvfr. dog”457 till det ställe där Naumann ”forudsætter, at Rigsrettens Prøvelsesret omfatter begge Slags Love”458 – denna motstridighet i Naumanns teori har behandlats i det föregående. Under 1880-talet började svenska domstolar utföra laglighetsprövning av föreskrifter på kommunal nivå.459 Det finns en föregångare i NJA1874 s. 35: Stadsfiskalen i Skara skulle enligt vad som utfästs vid tillträdet få viss ersättning av främmande marknadsförsäljare, men sedan minskades antalet årliga marknader från fem till tre, och då gick han miste om inkomster. Han stämde staten och yrkade ersättning för mellanskillnaden. Frågan var först ommålet kunde prövas av allmän domstol, och det ansåg Högsta domstolen. Han fick också en viss gottgörelse, dock inte så hög som han själv hade beräknat. Fallet visar en beredskap från domstolarnas sida att pröva ämbetsmäns villkor och påminner på så sätt om de norska lagprövningsfallen från 1820- och 1860-talen. Dock var det här en stad och inte staten som ville ändra villkoren, och det gällde ett enskilt fall och inte generellt. I NJA1885 s. 381 vägrade Högsta domstolen tillämpa en straffbestämmelse om underlåtenhet att delta i en övning med en sockens brandkår, eftersom bestämmelsen hade fastställts av länsstyrelsen och inte Kungl. Maj:t. Bestämmelsen föll inte inom den kategori där länsstyrelsens fastställelse räckte. Också andra typer av kommunala föreskrifter med straffsanktion, vilka saknade stöd i lag, åsidosattes.460 Detsamma gäller uttagande av avgifter utan stöd i lag eller i bemyndigande av Kungl. Maj:t; föga förvånande eftersom 456 Hänvisningen är till Naumann 1881-83 s. 120-130. 457 Aschehoug 1885:2 s. 435. 458 Aschehoug 1885:2 s. 435. Hänvisningen är till Naumann 1883-84 s. 250. 459 Se härtill Sundberg 1930 s. 376-384, Erik Fahlbeck, Stig Jägerskiöld och Halvar G. F. Sundberg, Medborgarrätt, Helsingfors 1947, s. 43-44, och Halvar G. F. Sundberg, ”Om svensk domstols rätt att pröva lagars och andra författningars giltighet” i JFT1960, s. 65. 460 NJA1906 s. 421, jfr även hovrätten i NJA1908 s. 15. Sverige: Utveckling i teori och praxis Laglighetsprövning av kommunala föreskrifter
RkJQdWJsaXNoZXIy MjYyNDk=