konstitutionellt kritiskt dömande, volym i 274 Aschehoug hade också tillfälle att uttala sig om rättsläget i Danmark och Sverige. I Nordisk Retsencyklopædi konstaterade Aschehoug beträffande dansk rätt att varken den grundlagsstiftande riksdagen, teorin (Nellemann och Holck å ena sidan, Scheel, Ussing och Matzen å den andra) eller praxis hade nått ett entydigt svar. Detta var redan år 1885 och innan Matzens synsätt hade fått fullt genomslag. Eftersom Højesteret inte hade haft anledning att uttala sig i frågan fanns inget auktoritativt avgörande. När det gällde provisoriska lagar rådde det enighet om att domstolarna fick pröva deras grundlagsenlighet men inte huruvida de verkligen varit påkallade av tillräckligt tvingande behov.453 I Nordisk Retsencyklopædi och i Marquardsens Handbuch des Öffentlichen Rechts der Gegenwart inMonographienkonstaterade Aschehoug att meningarna i Sverige var delade, I avsaknad av ett auktoritativt avgörande förelåg alla tänkbara uppfattningar, och Aschehoug ansåg tydligen ingen väga klart tyngre än någon annan. Man kan nog läsa in i formuleringen att uppfattningen att domstolarna fick pröva grundlagsenligheten av såväl samfällt stiftade lagar som lagar stiftade av konungen ensam hade svagast stöd. I den delen hänvisade Aschehoug till Theorells ämbetsberättelse år 1849 och därmed till den uppfattning som Theorell själv reviderat några år senare. Det hindrar ju inte att andra upptagit tanken, men detta har inte gått att belägga. När det gällde att ”andre antage, at Domstolene have saadan Kompetence med Hensyn til sidstnævnte Slags Love”,455 453 Aschehoug 1885:2 s. 434-435. 454 Aschehoug 1885:2 s. 435. Se även densamme, ”Das Staatsrecht der vereinigten Königreiche Schweden und Norwegen” i Handbuch des Öffentlichen Rechts der Gegenwart in Monographien, utg. av Heinrich Marquardsen, 4 bd, 2 hbd, Freiburg im Breisgau 1886, s. 108. 455 Aschehoug 1885:2 s. 435. 3. Praxis och uttalanden fram mot sekelskiftet Aschehoug om dansk och svensk rätt ”idet enkelte nægte Domstolene Ret til at prøve Gyldigheden af nogen Lov, hvad enten den er given af Kongen i følge S. R. F. § 89 eller af ham og Riksdagen i Forening, medens andre antage, at Domstolene have saadan Kompetence med Hensyn til sidstnævnte [rätteligen: førstnævnte] Slags Love. Ganske ukjendt er heller ikke den Anskuelse, at Domstolenes Prøvelsesret omfatter begge slags Love. Nogen praktisk Afgjørelse af disse Spørgsmaal foreligger ikke.”454
RkJQdWJsaXNoZXIy MjYyNDk=