konstitutionellt kritiskt dömande, volym i 264 Sammanfattningsvis: Seip menade att Aschehoug bröt med traditionen från Falsen, Stang och Dunker,396 men Slagstad har ifrågasatt om deras tolkningar representerade gällande statsrätt vid Aschehougs tid.397 Enligt Slagstad ändrade diskussionen karaktär på 1860-talet, eftersomden centrala stridsfrågan då inte längre var om prövningsrätten skulle erkännas utan vilket omfång den hade.398 Jag håller delvis med. Dunker argumenterade fram till 1866 års mål mot lagprövningsrätten, och hans tal om att detta var förgäves får anses innebära ett erkännande av att han misslyckats. Detta innebär visserligen att den enda kvarstående frågan var prövningsrättens omfång eller dess upphävande, men redan tidigare hade dess omfång diskuterats vid sidan av dess existens. Det är mer fråga om en successiv positionsförskjutning än om ett brott. Detta gäller i synnerhet omman som jag, i motsättning till Slagstad,399 inte ser en artskillnad utan en gradskillnad mellan Stang och Aschehoug. Detta avsnitt har handlat om norsk rätt, och det genomgående draget som skiljer Norge från de andra förut behandlade länderna under 1860-80-talen är enigheten om att grundlagen var överordnad lagarna (jag återkommer till Danmark och Matzens författarskap strax nedan). Hos både Andresen, Hjelm och Aubert var grundlagen överordnad och statsmakterna sidoordnade. Detta synsätt bekräftades av Høyesterett år 1866 genom justitiarius Lasson, som också behandlade frågan i sina skrifter. Även principer som kunde stödjas på grundlagen hade företräde framför lag. Även om det fanns kritiker, är det klart att domstolarna bevakade lagars grundlagsenlighet. Aschehoug kände till både tysk och amerikansk rätt på området, men han gav de utländska källorna en mer indirekt relevans än många andra författare. När han behandlade norsk rätt är det klart att synsättet var detsamma som i USA, nämligen att grundlagen var överordnad och att den dömande makten var likställd med de båda (andra) statsmakterna. Debatten på 1860-talet visar att frågan var betydelsefull då. Debatten i efterhand visar att ’lagprövningen som konservativt svar på parlamentarismens införande’ var en tacksam minnesplats; förändringar som skedde vid samma tid kunde kopplas samman till en helhet, med gott (demokrati och 396 Seip 1968 (Den norske høyesterett) s. 98-99. 397 Slagstad 1990 s. 160 eller 2001 s. 260. 398 Slagstad 1990 s. 163 eller 2001 s. 261-262. 399 Slagstad 1990 s. 163 eller 2001 s. 262. Sammanfattande slutsatser: Lex superior
RkJQdWJsaXNoZXIy MjYyNDk=