konstitutionellt kritiskt dömande, volym i 262 de bara Høyesterett kvar.378 Torstein Eckhoff legitimerade slutsatsen med rättshistoriska analyser, där han först379 menade att grundlagen bara nämndes i förbigående i Rt. 1845 s. 513 och där han inte beaktade 1860-talets mål, och där han sedan380 har menat att lagprövningens existens inte vunnit allmänt erkännande genom 1866 års dom. Enligt honom lade Aschehoug in mer än det fanns täckning för i några äldre Høyesterettsdomar,381 och enligt Seip pressade Aschehoug med hård hand prejudikaten så att han kunde etablera en sedvana.382 Båda framhöll Aschehougs konservativa politiska hemvist.383 Efter att det hade blivit allmänt känt att Aschehoug publicerade texten om lagprövningen redan år 1881, och att Aschehoug dessutom hade diskuterat lagprövningen i sina föreläsningar 1862-63,384 och att den alltså inte kunde vara ett svar på just parlamentarismens införande, försköts Seips uppfattning. Han relaterade nu lagprövningen till en bredare konservativ politisk agenda och modifierade sig till att tala om lagprövningen som en ”siste kjepp inn i demokratiets hjul”.385 Slagstad och Smith har vidgått att prövningsrätten kan ha passat med Aschehougs politiska agenda men invänt att den inte ensam kan förklara hans teori. Något brott i utvecklingen skedde enligt bland andra Johs. Andenæs inte vid denna tid.386 Slagstad presenterade år 1990 sin uppfattning om lagprövningens framväxt i dess slutliga form. Genom en analys av praxis, rättsteori och offentlig debatt fann han att prövningsrättens genombrott, omman över huvud taget kan tala om ett sådant, ägde rum på 1850- och -60-talen.387 Eivind Smith har anslutit sig härtill och slagit fast att prövningsrätten blev etablerad på 1840talet eller i vart fall år 1866; redan år 1822 var grundlagen tillämpbar positiv rätt.388 Smith har också framhållit att diskussionen bör kretsa kring frågan 378 Seip 1968 (Jus og politikk) s. 188-141. Se också Torstein Eckhoff, ”Domstolskontroll med lovgivning i Norge” i Oikeus 4 1975 [1975:1] s. 6 och densamme 1975:2 s. 202-203. Jfr sammanfattningen i C. Smith 1993 s. 454. 379 Eckhoff 1964 s. 124-126. 380 Eckhoff 1975:2 s. 186-187, 202-203. 381 Eckhoff 1964 s. 124-126 och 1975 s. 6. Se också Seip 1990 s. 12. 382 Seip 1968 (Den norske høyesterett) s. 98. 383 Seip 1968 (Jus og politikk) s. 124-131, Eckhoff 1975:1 s. 6. 384 Eckhoff 1988 s. 248, Seip 1990 s. 10. 385 Seip 1990 s. 13-22, citatet från s. 27 men kursiveringen tillagd här. Se också Ulf Torgersen, ”The Role of the Supreme Court in the Norwegian Political System” i G. Schubert (red.), Judicial Decision-Making, New York 1963, s. 221. 386 Johs. Andenæs, ”Høyesterett som politisk organ” i LoR, 1965 s. 22-43, ssk. s. 30-36, densamme, ”Jus og politikk” i LoR, 1965 s. 456-464. 387 Slagstad 1990 s. 170. 388 E. Smith 1993 s. 158-159.
RkJQdWJsaXNoZXIy MjYyNDk=