kapitel 3. teoriernas slutenhet 261 Principet i Grundl.s § 108, bliver at erlægge”.370 I detta fall var det frågan om sådan grundlagsstridighet som enligt Aschehoug uppstått genom ouppmärksamhet eller missförstånd och som visar sig först i ett konkret fall inför domstol.371 Det var fråga om en tolkning av lagen i ljuset av andra liknande lagar och så att den inte skulle komma i strid med grundlagen, och i likhet med 1866 års fall talade Høyesteret uttryckligen om grundlagens principer. Assessorn Andresen, som år 1866 och 1868 uppställt höga krav för åsidosättande men lättare accepterat tillämpning mot ersättning slöt sig också här till det senare alternativet.372 Enligt Slagstad dominerade under efterkrigstiden historikern Jens Arup Seips och juristen Torstein Eckhoffs uppfattning att lagprövningen etablerade sig somett konservativt svar på parlamentarismens genombrott år 1884.373 Enligt Seip var lagprövningen, som han först formulerade det, ”en kjepp med vilje kastet inn i demokratiets hjul”;374 käppen kastades in i det politiska systemet av konservativa jurister omedelbart efter parlamentarismens genombrott, ”teoretisk sett et ekstraordinært kupp”,375 ”en slags grunnlovsgivning ved tilsnikelse”.376 Han kunde till och med uttala att ”[f]ascisme og prøvingsrett har det til felles at ett motiv for begge er ønsket om å avbøte følgene av det demokratiske element i statsstyret”, om än med reservationen att ”sammenhengene i det politiske liv er mangfoldige”.377 När de konservativa ämbetsmännen miste makten i Stortinget och år 1884 också i regeringen hade 370 Rt. 1880 s. 278. Jfr också T. H. Aschehoug, ”Om Erstatning for tvungen Grundafstaaelse til Gader og offentlige Pladse samt for den ved Reguleringen fremkomne Indskrænkning i Eierens Ret til at bebygge sin Grund” i Rt. 1879 s. 727-730. 371 Aschehoug 1885:1 s. 350 eller 1893 s. 363. 372 E. Smith 1993 s. 129 och 145. 373 Slagstad 1990, s. 149-150 eller 2001 s. 252-253. 374 Jens Arup Seip, Tanke og handling i norsk historie. Artikler og avhandlinger, Oslo 1968, s. 120. Detta uttalande finns i avsnittet ”Jus og politikk: teorien om domstolenes ’prøvingsrett’, politisk tolket” [cit. Seip 1968 (Jus og politikk)], s. 118-141, tidigare publicerat i en ”annen mer polemisk versjon” (s. 142) i Historisk tidsskrift, bd 44, 1965, s. 168-202 ochLoR, 1965, s. 398-423. Ett annat avsnitt är ”Den norske høyesterett som politisk organ” [cit. Seip 1968 (Den norske høyesterett)], s. 90-117, tidigare publicerat i Historisk tidsskrift, bd 43, 1964, s. 103-135 ochLov og rett, 1964, s. 1-21. Jfr också densamme, Utsikt over Norges historie, bd 2, Olso 1981 s. 229-230 och ”Aschehoug og prøvingsretten: jus og politikk” i LoR, 1990, s. 27. 375 Jens Arup Seip, Dyd og nødvendighet. Høyres historie gjennom hundre år. 1880-1890, Oslo 1980, s. 42. 376 Seip 1968 (Jus og politikk) s. 120. 377 Båda citaten från Seip 1968 (Jus og politikk) s. 141. • Prövningsrätten som konservativt svar på demokratiseringen?
RkJQdWJsaXNoZXIy MjYyNDk=