konstitutionellt kritiskt dömande, volym i 258 heelt ud skal være underlagt menneskelig Villie, men tilsidst beherskes af den upersonlige og til en vis Grad uforanderlige Grundlov.”350 Grundlagsbrott kunde ske oavsiktligt och uppmärksammas först efter det att ett konkret fall kommit inför domstol. Det vore orimligt om domstolarna i sådana fall skulle följa den grundlagsstridiga lagen. Det kunde dock också inträffa, att den lagstiftande makten medvetet satte sig över grundlagen. Detta skulle vara att göra den till suverän, ”[m]en det er just dette, den under en Forfatning, som indskrænker dens Myndighed inden visse Grændser, ikke er”.351 Stortinget var inte samhällets herre utan dess fullmäktig, och grundlagen var dess fullmakt.352 Om det argumentet är hämtat från Alexander Hamilton i The Federalist,353 är följande argument inspirerat avMarbury v. Madison:354 ”Grundloven skal være mere forbindende end andre Love, og den Omstændighed, at den sættes tilside af Statsmagterne, kan ikke fritage Domstolene for deres Pligt til at følge den.”355 Avgörande för grundlagens överordnade ställning var att den inte kunde förändras utan iakttagande av vissa frister och former, och så länge den inte ändrats på det sätt som angavs i den gällde den. Aschehoug menade vidare att det inte fanns större anledning att tro att domarna tolkade grundlagen oriktigt än att de gjorde detta beträffande andra lagar. För statsmakterna stod det alltid öppet att på föreskrivet sätt ändra grundlagen. Lagprövning hade utförts i USAi en stor mängd fall, och det nordamerikanska exemplet visade att lagprövningen var en av de bästa garantierna för rättsordningen och inte ledde till den rättsliga förvirring som många europeiska jurister varnat för.357 Aschehoug återgav Stangs uppenbarhetsrekvisit och tanken att lagar som inte strider mot ett klart grundlagsbud men mot domstolens egen tolkning 350 T. H. Aschehoug, Norges nuværende Statsforfatning, 2 avd., bd. 2, 1 uppl., Christiania 1879, s. 3, eller 2 uppl., Christiania 1892, s. 75. 351 Aschehoug 1885:1 s. 351 eller 1893 s. 364. 352 Aschehoug 1885:1, s. 349-351 eller 1893 s. 362-364. 353 Holmøyvik 2007 s. 733 och 751. 354 Helgadóttir 2006 s. 33. Se också Holmøyvik 2007 s. 750-756. 355 Aschehoug 1885:1 s. 351 eller 1893 s. 364. 356 Aschehoug 1885:1 s. 351 eller 1893 s. 364. 357 Aschehoug 1885:1 s. 352 eller 1893 s. 365. ”Domstolenes Pligt til att gjøre Grundloven gjældende ligeoverfor enhver Lov, yngre ligesaavel som ældre, flyder med saadan Nødvendighed af Grundlovens Egenskab som Landets høieste Lov, at den neppe vilde blive nægtet, hvis man ikke frygtede for Sætningens praktiske Følger.”356
RkJQdWJsaXNoZXIy MjYyNDk=